Dagens rubrik; Fängelse, klädnypa och bilkörning.
Vi befinner oss idag i en vik, med klarblått vatten och åtminstone en sköldpadda, strax söder om Fort de France och har bara en timmes segling till vårt slutmål där vi skall packa, städa och förbereda avfärden till flygplatsen på måndag respektive tisdag. Igår tog vi dingen in till det pittoreska samhället innanför strandlinjen och satte oss på en restaurang. Skepparen beställde som vanligt en ”konstig drink”, denna gång en Tom Pom Dom som bland annat skulle innehålla rum. När den äntligen kom luktade det finkel lång väg och den kolsyrade tonicen lyste med sin frånvaro. Ingen vid bordet förmådda att svälja en droppe! Den blev givetvis utbytt utan protester från serveringspersonalen. I fredags morse skulle vi klarera in i Soufriere och med skepparen i land följde sop- och provianteringsgrupperna. Under tiden klareringen pågick försökte dessa personer göra sig påminda genom kraftiga vinkningar genom fönstret. Den bistre ämbetsmannen var inte särskild road och när han fick veta att det var personer vars pass han hade framför sig på skrivbordet som hade gått iland innan han gett sitt tillstånd började han tala om fängelse som straff för olovlig invandring! Agnes undrade oroligt om hon skulle sitta i egen cell eller med mamma. Efter många ursäkter från skepparen veknade han och lät nåd gå före rätt. En annan otäck händelse inträffade på St Vincent när vi gick på landsvägen för att bese ett vattenfall. Vägarna är visserligen asfalterade men ganska kurviga och inte särskilt breda, vänstertrafik råder. Bilarna körs som om de är stulna och man tutar i kurvorna istället för att sakta ner. Det förfaller som om det finns bonuspengar att hämta om man lyckas köra på en fotgängare och dubbel bonus om det sker i samband med att man får möte. Detta var den mest riskfyllda vandring vi varit med om.
Övrigt som hänt sen sist är att Julia och Alexander blivit knuffade i vattnet med kläderna på av Leif som sedan fick dåligt samvete och hängde upp Alex sedlar på tork i köket. Idag när vi skulle skriva ut en besättningslista fastnade ett papper i skrivaren, inget ovanligt som ni vet, men det gick inte att rubba pappret ur fläcken och efter nedmontering av skrivaren hittades boven, en klädnypa av trä hade följt med pappret in och fastnat i valsen! Pedro har varit framme igen!
Alla hälsar och ser med viss tvekan fram emot att återuppleva den svenska vintern men att träffa er alla kan förstås bli en viss kompensation!
Per
söndag 13 januari 2008
fredag 11 januari 2008
Fredagen den 11 jan 2008 klockan 10.00
Dagens rubrik; Mathållningen ombord och iland.
Igår fortsatte vi vår färd norrut och vi hade en härlig segling tills vinden dog ut helt. Det kändes ganska konstig att behöva starta motorn på grund av total stiltje med en spegelblank yta på Karibiska sjön. Bad från båten ingick och är ett måste då det inte fläktar. När vi nådde Soufriere på St.Lucia hamnade vi vid en boj framför Sjösportskolans Windica, skönt att äntligen höra lite göteborgska efter alla dessa veckor med andra främmande dialekter.
Vi har ätit gott och mycket under vår vistelse på Atliajat, alltid frukost ombord med yoghurt, juice, kaffe, te, smörgås och ibland ägg. Lunchen har bestått av överbliven ”gårdagsmat”, soppa, pasta, korv eller tortellini. De flesta middagarna har vi lagat ombord av köttfärs, kyckling eller fläskkött och disken har fixats av ungarna utan protester. Vi har ju ätit ute en del också och upplevt många olika restaurangmiljöer och skiftande menyer även om det huvudsakligen har rört sig om antingen grillat eller ”creole style” för pork, fish, and chicken. Ofta tar det väldigt lång tid att få in maten så vi brukar beställa in något att dricka under väntetiden. I förrgår hade vi förbeställt vår mat så den kom ganska snabbt vilket medförde att måltidsdrycken för några av oss blev Pina Colada och Gintonic. En annan gång beställde Ulla och Anette in fisksoppa och efter lång väntan kommer det in en djup glastallrik med klar soppa och en hel fisk på botten! Huvudet var visserligen borta men fenorna fanns kvar. Ingen höjdare precis.
Nu är vi på gång att lämna Soufriere för färd till Rodney Bay, vi väntar bara på kapten som klarerar in och matpatrullen som fyller på proviantförråden.
Vi hörs!
Per
Igår fortsatte vi vår färd norrut och vi hade en härlig segling tills vinden dog ut helt. Det kändes ganska konstig att behöva starta motorn på grund av total stiltje med en spegelblank yta på Karibiska sjön. Bad från båten ingick och är ett måste då det inte fläktar. När vi nådde Soufriere på St.Lucia hamnade vi vid en boj framför Sjösportskolans Windica, skönt att äntligen höra lite göteborgska efter alla dessa veckor med andra främmande dialekter.
Vi har ätit gott och mycket under vår vistelse på Atliajat, alltid frukost ombord med yoghurt, juice, kaffe, te, smörgås och ibland ägg. Lunchen har bestått av överbliven ”gårdagsmat”, soppa, pasta, korv eller tortellini. De flesta middagarna har vi lagat ombord av köttfärs, kyckling eller fläskkött och disken har fixats av ungarna utan protester. Vi har ju ätit ute en del också och upplevt många olika restaurangmiljöer och skiftande menyer även om det huvudsakligen har rört sig om antingen grillat eller ”creole style” för pork, fish, and chicken. Ofta tar det väldigt lång tid att få in maten så vi brukar beställa in något att dricka under väntetiden. I förrgår hade vi förbeställt vår mat så den kom ganska snabbt vilket medförde att måltidsdrycken för några av oss blev Pina Colada och Gintonic. En annan gång beställde Ulla och Anette in fisksoppa och efter lång väntan kommer det in en djup glastallrik med klar soppa och en hel fisk på botten! Huvudet var visserligen borta men fenorna fanns kvar. Ingen höjdare precis.
Nu är vi på gång att lämna Soufriere för färd till Rodney Bay, vi väntar bara på kapten som klarerar in och matpatrullen som fyller på proviantförråden.
Vi hörs!
Per
onsdag 9 januari 2008
Onsdagen den 9 jan 2008 klockan 14.00
Dagens rubrik; Isabell och regn.
Idag har Isabell fått besked om att hon är antagen till psykologprogrammet i Umeå!! Grattis och lycka till från oss alla! Hon har verkligen kämpat med att läsa upp sina gymnasiebetyg samtidigt som hon jobbat på SOS i den danska huvudstaden. Detta är en av hennes goda sidor, nu till en lite mer negativ. Isabell har ju äntligen börjat bada och simma med njutning under denna resa och snorkla vill hon gärna, bara hon slipper att se några fiskar!!?? Vi har därför målat ett cyklop med svart färg på insidan av glaset och i ett annat har vi klistrat in en bild av mamma Ulla på glaset. Vi får se vad hon föredrar.
Igår var inte vädret lämpat för snorkling så efter att ha sett en stor rocka och jobbat med vår hävertpump för att tanka diesel från dunkarna på däck gjorde vi en långseglats till Bequia. Det visade sig att Pedro hade krupit ner i en dunk och envist höll slangen över dieselnivån så att det kom in luft i slangen hela tiden!
När vi väl var framme på Bequia och hade ätit en något sen lunch kom en mörk, trevlig man i båt och undrade om vi ville få våra sopor omhändertagna för 10 EC (25 kr) och vi antog budet. När vi sedan visade honom en, med sopor, överfylld dinge ville han dra sig ur vilket vi inte accepterade! Vi tog sedan vår tomma dinge till bryggan, handlade, växlade pengar och strosade omkring. Vi inköpte också Marabou mjölkchoklad för cirka 200 kronor och fick på så sätt möjlighet att ha en ”barnfri” utflykt på kvällen. Med filt, vin, ost och kex begav vi oss till fördäck där bland annat en underbar stjärnhimmel beskådades. Vi var inte överens om vilken stjärna som var polstjärnan men det spelar ju mindre roll.
Idag på väg till St Vincent (Pirates of Caribbian - hamnen) öppnade sig plötsligt himlen och vi fick världens ösregn över oss. Vad göra? Jo, upp med ungarna på däck med borstar och diskmedel. Tyvärr gick skuren över innan sköljningen var klar så vi fick vända och köra tillbaka in i skuren igen. Det hela avslutades med bad från båten och surfing i nio knop i kölvattnet. De berörda ansåg att detta var resans höjdpunkt!! Regnet har återkommit efter en timmes uppehåll och skall fortsätta fram till i kväll. I vattnet har ungarna sett stora farliga ormar men inga hajar ännu (de är dock lite rädda för att stöta på sådana).
Alla hälsar och har mardrömmar om skola, arbeten och snöslask!
Per
Idag har Isabell fått besked om att hon är antagen till psykologprogrammet i Umeå!! Grattis och lycka till från oss alla! Hon har verkligen kämpat med att läsa upp sina gymnasiebetyg samtidigt som hon jobbat på SOS i den danska huvudstaden. Detta är en av hennes goda sidor, nu till en lite mer negativ. Isabell har ju äntligen börjat bada och simma med njutning under denna resa och snorkla vill hon gärna, bara hon slipper att se några fiskar!!?? Vi har därför målat ett cyklop med svart färg på insidan av glaset och i ett annat har vi klistrat in en bild av mamma Ulla på glaset. Vi får se vad hon föredrar.
Igår var inte vädret lämpat för snorkling så efter att ha sett en stor rocka och jobbat med vår hävertpump för att tanka diesel från dunkarna på däck gjorde vi en långseglats till Bequia. Det visade sig att Pedro hade krupit ner i en dunk och envist höll slangen över dieselnivån så att det kom in luft i slangen hela tiden!
När vi väl var framme på Bequia och hade ätit en något sen lunch kom en mörk, trevlig man i båt och undrade om vi ville få våra sopor omhändertagna för 10 EC (25 kr) och vi antog budet. När vi sedan visade honom en, med sopor, överfylld dinge ville han dra sig ur vilket vi inte accepterade! Vi tog sedan vår tomma dinge till bryggan, handlade, växlade pengar och strosade omkring. Vi inköpte också Marabou mjölkchoklad för cirka 200 kronor och fick på så sätt möjlighet att ha en ”barnfri” utflykt på kvällen. Med filt, vin, ost och kex begav vi oss till fördäck där bland annat en underbar stjärnhimmel beskådades. Vi var inte överens om vilken stjärna som var polstjärnan men det spelar ju mindre roll.
Idag på väg till St Vincent (Pirates of Caribbian - hamnen) öppnade sig plötsligt himlen och vi fick världens ösregn över oss. Vad göra? Jo, upp med ungarna på däck med borstar och diskmedel. Tyvärr gick skuren över innan sköljningen var klar så vi fick vända och köra tillbaka in i skuren igen. Det hela avslutades med bad från båten och surfing i nio knop i kölvattnet. De berörda ansåg att detta var resans höjdpunkt!! Regnet har återkommit efter en timmes uppehåll och skall fortsätta fram till i kväll. I vattnet har ungarna sett stora farliga ormar men inga hajar ännu (de är dock lite rädda för att stöta på sådana).
Alla hälsar och har mardrömmar om skola, arbeten och snöslask!
Per
måndag 7 januari 2008
Måndagen den 7 jan 2008 klockan 18.00
Dagens rubrik; Bottentvätt, Petit St.Vincent och Petit Martinique.
Clifton på Union Island var en angenäm överraskning med butiker, grönsaksmarknad och hus målade i grönt, blått, gult och rött. Man kunde också hyra dykutrustning vilket innebar att Alexander blev sysselsatt flera timmar med att tvätta bort ”ogräs” under vattenlinjen. Det var ganska strömt och botten är stor, så han gjorde verkligen en jätteprestation till skepparens stora belåtenhet. Som belöning köpte hans mamma ett nytt färgglatt halsband, men inte till honom utan till sig själv! Igår vid lunchtid lämnade vi denna pärla och förflyttade oss cirka 4 nm till Petit St.Vincent som är en privatägd ö med härliga sandstränder och ett exklusivt hotell. Runt ön gick ett motionsspår och vi hann knappt fälla ankaret innan Isabell och Anette hade plockat fram träningsskorna och pannbanden. De hann springa två varv innan hotellpersonalen förstod att de inte var gäster och stoppade vidare träningsrundor. Kanske förståligt eftersom det fanns träningsredskap och lådor med bananer och is utefter spåret. Vi andra fick en fantastisk demonstration av träningsmetoden ”utfall”!!?? Passet avslutades med en simtur i motström till båten. Enligt guide-boken kostar en vistelse på hotellet ungefär 700 dollar/natt men då ingår mat, dryck och bananer/is. Vi bestämde oss för att övernatta på båten och åt en utsökt middag med stekt kött, klyftpotatis, bearnaisesås och sallad. Kvällen avslutades med att skepparen välte ut sitt rödvinglas i sittbrunnen. Morgonen började med en storrengöring i sittbrunnen, därefter avfärd till Petit Martinique som hade den hittills billigaste affären, maten blev dessutom transporterad till dinge-bryggan med en dumper! Snacka om service! ”Pablo” i förra bloggen heter förstås fortfarande Pedro och han har nu haft sönder en kabel till sittbrunnsbelysningen, gjort en ny läcka på varmvattensslangen (ca 50 liter hann rinna ut innan Ulla uppmärksammade att pumpen slog till och från hela tiden!) men också fixat ankarspelet i aktern som nu alltså fungerar! Vi har nu kommit åter till Tobago Cays, ”paradiset”, och simmat med ”våra” sköldpaddor en stund. Isabell har just börjat laga till kvällens kycklinggryta och solen går ner i väster. Kan man ha det bättre?
Alla hälsar!
Per
Clifton på Union Island var en angenäm överraskning med butiker, grönsaksmarknad och hus målade i grönt, blått, gult och rött. Man kunde också hyra dykutrustning vilket innebar att Alexander blev sysselsatt flera timmar med att tvätta bort ”ogräs” under vattenlinjen. Det var ganska strömt och botten är stor, så han gjorde verkligen en jätteprestation till skepparens stora belåtenhet. Som belöning köpte hans mamma ett nytt färgglatt halsband, men inte till honom utan till sig själv! Igår vid lunchtid lämnade vi denna pärla och förflyttade oss cirka 4 nm till Petit St.Vincent som är en privatägd ö med härliga sandstränder och ett exklusivt hotell. Runt ön gick ett motionsspår och vi hann knappt fälla ankaret innan Isabell och Anette hade plockat fram träningsskorna och pannbanden. De hann springa två varv innan hotellpersonalen förstod att de inte var gäster och stoppade vidare träningsrundor. Kanske förståligt eftersom det fanns träningsredskap och lådor med bananer och is utefter spåret. Vi andra fick en fantastisk demonstration av träningsmetoden ”utfall”!!?? Passet avslutades med en simtur i motström till båten. Enligt guide-boken kostar en vistelse på hotellet ungefär 700 dollar/natt men då ingår mat, dryck och bananer/is. Vi bestämde oss för att övernatta på båten och åt en utsökt middag med stekt kött, klyftpotatis, bearnaisesås och sallad. Kvällen avslutades med att skepparen välte ut sitt rödvinglas i sittbrunnen. Morgonen började med en storrengöring i sittbrunnen, därefter avfärd till Petit Martinique som hade den hittills billigaste affären, maten blev dessutom transporterad till dinge-bryggan med en dumper! Snacka om service! ”Pablo” i förra bloggen heter förstås fortfarande Pedro och han har nu haft sönder en kabel till sittbrunnsbelysningen, gjort en ny läcka på varmvattensslangen (ca 50 liter hann rinna ut innan Ulla uppmärksammade att pumpen slog till och från hela tiden!) men också fixat ankarspelet i aktern som nu alltså fungerar! Vi har nu kommit åter till Tobago Cays, ”paradiset”, och simmat med ”våra” sköldpaddor en stund. Isabell har just börjat laga till kvällens kycklinggryta och solen går ner i väster. Kan man ha det bättre?
Alla hälsar!
Per
lördag 5 januari 2008
Lördagen den 5 jan 2008 klockan 10.00
Dagens rubrik; Sagolikt vackert, bada med sköldpappor.
En kort färd söderut i onsdags för oss till det vackraste vi någonsin sett, Tobago Cays. Den består av ett hästskoformat rev med tre mindre öar innanför. Vattnet skiftar i grönt, blått och turkos beroende på djupet och det är ingen konst att se botten på 10 meters djup. Hela området är nationalpark men man får ankra, köra jolle och snorkla. Innanför revet finns mängder av sköldpaddor och det är svårt att beskriva känslan när man simmar runt tillsammans med dessa orädda, ibland meterstora vattendjur. Det låg många båtar för ankar innanför revet och lite av ”Gluppöbassängskänslan” i juli infann sig faktiskt. Vi låg kvar över natten och for nästa dag till grannön Mayreau där man från toppen av berget, bakom den katolska kyrkan hade utsikt över Atlanten åt öster med Tobago Cays i förgrunden. Vyn kan inte med ord beskrivas så Ulla fick i uppdrag att ta några kort med vår nya digitalkamera men när vi skulle kopiera dessa till bloggen fanns de inte!!! ”Pablo” hade varit framme igen! (Pablo är den som är orsak till det som strular ombord- han har ställt till mycket förtret dessa veckor) Byn ovanför Saline Bay, var mycket märklig på många sätt. Den låg i en brant backe och bestod av små hus där man kunde handla schalar, T-shirts eller smycken. Det fanns också flera restauranger, supermarket utan varor, en skola, en kyrka och en frisör med öns största musikanläggning. Flera dagar i veckan ankrade kryssningsfartyg i viken och passagerarna kördes in till stranden i mindre båtar. De välkomnades med drinkar och sedan grillades det och alla försäljarna hade flyttat sina stånd till stranden. En del gäster var så skröppliga att de formligen fick bäras till och från stranden.
På kvällen åt vi på en av restaurangerna och just när maten kom in fattades Alexander, efter en stund hörde vi avlägsna knackningar och det visade sig då att handtaget i toa-dörren hade ramlat av. Vi befriade honom och han anslöt till sällskapet.
Vi väcktes tidigt nästa morgon av att färjan försökte tuta sig fram till bryggan. På flera båtar uppstod en febril aktivitet med tampar, ankarspel, jollar och start av motorer. En viss likhet med den aktivitet som uppstår i de Bohusländska naturhamnarna då ostan sätter i vid soluppgången! Efter att Agnes besökt frisören och fått rasta-flätor och skepparen fått sitt huvud nästan rakat, samtidigt som han serverades öl gav vi oss iväg till Union Island där vi fortfarande befinner oss. Mer om detta i nästa rapport. Hoppas att någon av mina barn har gratulerat Gösta som fyller år idag.
per
En kort färd söderut i onsdags för oss till det vackraste vi någonsin sett, Tobago Cays. Den består av ett hästskoformat rev med tre mindre öar innanför. Vattnet skiftar i grönt, blått och turkos beroende på djupet och det är ingen konst att se botten på 10 meters djup. Hela området är nationalpark men man får ankra, köra jolle och snorkla. Innanför revet finns mängder av sköldpaddor och det är svårt att beskriva känslan när man simmar runt tillsammans med dessa orädda, ibland meterstora vattendjur. Det låg många båtar för ankar innanför revet och lite av ”Gluppöbassängskänslan” i juli infann sig faktiskt. Vi låg kvar över natten och for nästa dag till grannön Mayreau där man från toppen av berget, bakom den katolska kyrkan hade utsikt över Atlanten åt öster med Tobago Cays i förgrunden. Vyn kan inte med ord beskrivas så Ulla fick i uppdrag att ta några kort med vår nya digitalkamera men när vi skulle kopiera dessa till bloggen fanns de inte!!! ”Pablo” hade varit framme igen! (Pablo är den som är orsak till det som strular ombord- han har ställt till mycket förtret dessa veckor) Byn ovanför Saline Bay, var mycket märklig på många sätt. Den låg i en brant backe och bestod av små hus där man kunde handla schalar, T-shirts eller smycken. Det fanns också flera restauranger, supermarket utan varor, en skola, en kyrka och en frisör med öns största musikanläggning. Flera dagar i veckan ankrade kryssningsfartyg i viken och passagerarna kördes in till stranden i mindre båtar. De välkomnades med drinkar och sedan grillades det och alla försäljarna hade flyttat sina stånd till stranden. En del gäster var så skröppliga att de formligen fick bäras till och från stranden.
På kvällen åt vi på en av restaurangerna och just när maten kom in fattades Alexander, efter en stund hörde vi avlägsna knackningar och det visade sig då att handtaget i toa-dörren hade ramlat av. Vi befriade honom och han anslöt till sällskapet.
Vi väcktes tidigt nästa morgon av att färjan försökte tuta sig fram till bryggan. På flera båtar uppstod en febril aktivitet med tampar, ankarspel, jollar och start av motorer. En viss likhet med den aktivitet som uppstår i de Bohusländska naturhamnarna då ostan sätter i vid soluppgången! Efter att Agnes besökt frisören och fått rasta-flätor och skepparen fått sitt huvud nästan rakat, samtidigt som han serverades öl gav vi oss iväg till Union Island där vi fortfarande befinner oss. Mer om detta i nästa rapport. Hoppas att någon av mina barn har gratulerat Gösta som fyller år idag.
per
fredag 4 januari 2008
Tobago Cays
Vi ligger här innaför reven vid Tobago Cays där vi snorklat och tittat på mängder av sköldpaddor, detta är absolut ett naturparadis och är omöjligt att beskriva med ord. Utanför reven går det hög sjö med vindar omkring 10 m/s men innanför är det platt vatten och mycket behagligt.
Leif
tisdag 1 januari 2008
Tisdagen den 1 jan 2008 klockan 15.00
Dagens rubrik; Nytt år, födelsedag, ny ö.
Nu är det nyårsdag och alla undrar förstås hur det gick för Isabell (och Julia) och alla kändisar på Mustique i allmänhet och Basil´s bar i synnerhet?! Vi alla kan andas ut, både Isabell och Julia är med på båten som nu befinner sig i Charlestown Bay på ön Canouan 10 nm söderut. Vi har just gjort ett akut boj-byte för att få lite mindre vind och alla utom jag är iland på den fina sandstranden. Åter till gårdagen, som startade med mat- och klädshopping fortsatte med snorkling, sedan lunch och joggingrunda. Taktiken var att trötta ut vissa festprissar! Under tiden vi lagade vår nyårssupé, avokado till förrätt, kycklingfilé med klyftpotatis till huvudrätt, lät vi ungdomarna gå till Basil´s vilket medförde att åtminstone Isabell hann med tre stycken drinkar, taktiken var åter att trötta ut! Efter maten bestämde vi oss för att spela sällskapsspel fram till tolv- slaget och sedan se om någon orkade åka iland. Champagnekorkarna smällde och alla skålade in det nya året, även mistluren användes förstås. Alla väntade spänt på de rika kändisarnas fyrverkeri men det blev endast enstaka nödraketer från båtgrannarna som lyste upp himlen! På andra sidan av ön verkade det däremot som om det pågick ett praktfyrverkeri. Snopet, var bara förnamnet! Nu närmade vi oss avgörandets minut, skulle någon orka åka iland och fira på Basil´s? Efter tre drinkar, mat, champagne, joggingrunda och sällskapsspel bangade Isabell och Alexander rökte cigarr, fick gin/tonic av Leif och var nöjd. Det medförde givetvis att även Julia blev kvar ombord, om än lite besviken. Annars kan vi meddela att Julia träffade sin skolkamrat tidigare på kvällen, världen är bra lite ibland.
I morse fick vi ytterligare en tonåring ombord i och med att Anton fyllde tretton år, han firades med sång och presenter och som kryddan på moset en milkshake på Basil´s. Hans stygn är nu borta och såret läkt och Isabells vaxpropp är urspolat så nu är det bara skepparens knä och min tennisarmbåge som bråkar.
Alla hälsar och önskar en God fortsättning på det nya året!
Hoppas denna blogg kan kopieras till våra föräldrar i alla fall.
per
Nu är det nyårsdag och alla undrar förstås hur det gick för Isabell (och Julia) och alla kändisar på Mustique i allmänhet och Basil´s bar i synnerhet?! Vi alla kan andas ut, både Isabell och Julia är med på båten som nu befinner sig i Charlestown Bay på ön Canouan 10 nm söderut. Vi har just gjort ett akut boj-byte för att få lite mindre vind och alla utom jag är iland på den fina sandstranden. Åter till gårdagen, som startade med mat- och klädshopping fortsatte med snorkling, sedan lunch och joggingrunda. Taktiken var att trötta ut vissa festprissar! Under tiden vi lagade vår nyårssupé, avokado till förrätt, kycklingfilé med klyftpotatis till huvudrätt, lät vi ungdomarna gå till Basil´s vilket medförde att åtminstone Isabell hann med tre stycken drinkar, taktiken var åter att trötta ut! Efter maten bestämde vi oss för att spela sällskapsspel fram till tolv- slaget och sedan se om någon orkade åka iland. Champagnekorkarna smällde och alla skålade in det nya året, även mistluren användes förstås. Alla väntade spänt på de rika kändisarnas fyrverkeri men det blev endast enstaka nödraketer från båtgrannarna som lyste upp himlen! På andra sidan av ön verkade det däremot som om det pågick ett praktfyrverkeri. Snopet, var bara förnamnet! Nu närmade vi oss avgörandets minut, skulle någon orka åka iland och fira på Basil´s? Efter tre drinkar, mat, champagne, joggingrunda och sällskapsspel bangade Isabell och Alexander rökte cigarr, fick gin/tonic av Leif och var nöjd. Det medförde givetvis att även Julia blev kvar ombord, om än lite besviken. Annars kan vi meddela att Julia träffade sin skolkamrat tidigare på kvällen, världen är bra lite ibland.
I morse fick vi ytterligare en tonåring ombord i och med att Anton fyllde tretton år, han firades med sång och presenter och som kryddan på moset en milkshake på Basil´s. Hans stygn är nu borta och såret läkt och Isabells vaxpropp är urspolat så nu är det bara skepparens knä och min tennisarmbåge som bråkar.
Alla hälsar och önskar en God fortsättning på det nya året!
Hoppas denna blogg kan kopieras till våra föräldrar i alla fall.
per
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)