Lördagen den 5 jan 2008 klockan 10.00

Dagens rubrik; Sagolikt vackert, bada med sköldpappor.
En kort färd söderut i onsdags för oss till det vackraste vi någonsin sett, Tobago Cays. Den består av ett hästskoformat rev med tre mindre öar innanför. Vattnet skiftar i grönt, blått och turkos beroende på djupet och det är ingen konst att se botten på 10 meters djup. Hela området är nationalpark men man får ankra, köra jolle och snorkla. Innanför revet finns mängder av sköldpaddor och det är svårt att beskriva känslan när man simmar runt tillsammans med dessa orädda, ibland meterstora vattendjur. Det låg många båtar för ankar innanför revet och lite av ”Gluppöbassängskänslan” i juli infann sig faktiskt. Vi låg kvar över natten och for nästa dag till grannön Mayreau där man från toppen av berget, bakom den katolska kyrkan hade utsikt över Atlanten åt öster med Tobago Cays i förgrunden. Vyn kan inte med ord beskrivas så Ulla fick i uppdrag att ta några kort med vår nya digitalkamera men när vi skulle kopiera dessa till bloggen fanns de inte!!! ”Pablo” hade varit framme igen! (Pablo är den som är orsak till det som strular ombord- han har ställt till mycket förtret dessa veckor) Byn ovanför Saline Bay, var mycket märklig på många sätt. Den låg i en brant backe och bestod av små hus där man kunde handla schalar, T-shirts eller smycken. Det fanns också flera restauranger, supermarket utan varor, en skola, en kyrka och en frisör med öns största musikanläggning. Flera dagar i veckan ankrade kryssningsfartyg i viken och passagerarna kördes in till stranden i mindre båtar. De välkomnades med drinkar och sedan grillades det och alla försäljarna hade flyttat sina stånd till stranden. En del gäster var så skröppliga att de formligen fick bäras till och från stranden.
På kvällen åt vi på en av restaurangerna och just när maten kom in fattades Alexander, efter en stund hörde vi avlägsna knackningar och det visade sig då att handtaget i toa-dörren hade ramlat av. Vi befriade honom och han anslöt till sällskapet.
Vi väcktes tidigt nästa morgon av att färjan försökte tuta sig fram till bryggan. På flera båtar uppstod en febril aktivitet med tampar, ankarspel, jollar och start av motorer. En viss likhet med den aktivitet som uppstår i de Bohusländska naturhamnarna då ostan sätter i vid soluppgången! Efter att Agnes besökt frisören och fått rasta-flätor och skepparen fått sitt huvud nästan rakat, samtidigt som han serverades öl gav vi oss iväg till Union Island där vi fortfarande befinner oss. Mer om detta i nästa rapport. Hoppas att någon av mina barn har gratulerat Gösta som fyller år idag.
per