Vi önsker er alla ett Gott Nytt År från Atliajat II. Nyår kommer firas på Mustique.
Leif
måndag 31 december 2007
söndag 30 december 2007
Söndag 30 december
Kändislivets framsidor
Efter alla informativa, trevliga och helt klart läsvärda bloggar av Per så tänkte jag att lite flärd och glamour inte skulle skada Atliajats populära hemsida. Därmed bestämde sig Isabell snabbt, efter landningen på Mustique, att snickra ihop en liten hälsning från paradisets ö. Redan innan ankomsten till Mustique så visste jag att det var en ö i min smak, jag hade läst guideböcker, googlat på Internet samt dagdrömt om mystikens kändistäta ö och när vi äntligen anlände så räckte det med ett ögonkast och jag visste att här var jag hemma. För att förbereda oss inför alla kändisar vi skulle träffa så klädde jag och Anette snabbt om till träningskläder och gav oss flåsande ut på tidernas mest svettiga joggingrunda. Man måste ju vara i form när det finns möjligheter att stöta på Hollywoods små godingar. Väl tillbaka på båten kunde man ju inte dra på sig de vanliga gamla paltorna som man skuttat runt i de den senaste tiden. Finaste kjolen rotades fram och till dagens ära blev det också lite smink, fix med hår och sådant man gör för att visa sin allra finaste sida. Idag bestämdes att hela familjen skulle gå runt ön för att sedan avsluta den ambitiösa strapatsen med en kall drink på öns enda bar: Basil’s bar.
Mustique är en väldigt fin ö, välorganiserad och väl omhändertagen av alla rika människor som bor här. Det var på 50-talet som en rik skotte köpte ön för att sedan locka hit sina aristokratiska vänner. De 90 hus som finns på ön är tillägnade de rika och berömda. Där försvann min chans. Trodde jag.
Hoppet höll på att glida mig ur händerna tills vi trädde in på baren. Trötta och slitna efter den långa promenaden beställde vi varsin välbehövd drink (självklart milkshake till barnen inkl Julia) och njöt i fulla drag av den gemytliga baren och overkligt vackra utsikten som bara skulle bli bättre och bättre. Mitt i allt det lugna och avslappnande såg jag min lillasyster frenetiskt hoppa upp och ner i sin stol, hon såg otrolig exalterad ut och för ett ögonblick hade jag glömt var vi befann oss. Allt gick i slow-motion och eftersom jag från dag 1 drabbats av en obotlig vaxpropp på höger öra så är jag så gott som döv på denna sida och kunde inte höra vad hon skrek om. Det finns vissa män som är sådär naturligt och sexigt snygga, pratar engelska med en accent man vill dö för och som är så roliga och charmiga att en date med en sådan typ skulle vara höjdpunkten för en vanlig blond svensson. Det är min idol. Den snyggaste och mest underhållande skådespelaren som satt sin två ben på denna jord. Namnet min syster skrek var det namn som jag alltid drömt att få heta (i alla fall efternamnet). HUGH GRANT! Jag har med egna ögon beskådat detta under och han är sig på pricken lik. Lite snyggare. Lite kortare. Men annars precis den drömpojke han är på bioduken. Jag är stum av beundran. Fortsättning följer. På nyår kanske jag har honom i en liten ask. Drömma kan man ju alltid…
Alla hälsar,
Gott nytt år!
Kram Isabell (Ullas äldsta dotter)
Efter alla informativa, trevliga och helt klart läsvärda bloggar av Per så tänkte jag att lite flärd och glamour inte skulle skada Atliajats populära hemsida. Därmed bestämde sig Isabell snabbt, efter landningen på Mustique, att snickra ihop en liten hälsning från paradisets ö. Redan innan ankomsten till Mustique så visste jag att det var en ö i min smak, jag hade läst guideböcker, googlat på Internet samt dagdrömt om mystikens kändistäta ö och när vi äntligen anlände så räckte det med ett ögonkast och jag visste att här var jag hemma. För att förbereda oss inför alla kändisar vi skulle träffa så klädde jag och Anette snabbt om till träningskläder och gav oss flåsande ut på tidernas mest svettiga joggingrunda. Man måste ju vara i form när det finns möjligheter att stöta på Hollywoods små godingar. Väl tillbaka på båten kunde man ju inte dra på sig de vanliga gamla paltorna som man skuttat runt i de den senaste tiden. Finaste kjolen rotades fram och till dagens ära blev det också lite smink, fix med hår och sådant man gör för att visa sin allra finaste sida. Idag bestämdes att hela familjen skulle gå runt ön för att sedan avsluta den ambitiösa strapatsen med en kall drink på öns enda bar: Basil’s bar.
Mustique är en väldigt fin ö, välorganiserad och väl omhändertagen av alla rika människor som bor här. Det var på 50-talet som en rik skotte köpte ön för att sedan locka hit sina aristokratiska vänner. De 90 hus som finns på ön är tillägnade de rika och berömda. Där försvann min chans. Trodde jag.
Hoppet höll på att glida mig ur händerna tills vi trädde in på baren. Trötta och slitna efter den långa promenaden beställde vi varsin välbehövd drink (självklart milkshake till barnen inkl Julia) och njöt i fulla drag av den gemytliga baren och overkligt vackra utsikten som bara skulle bli bättre och bättre. Mitt i allt det lugna och avslappnande såg jag min lillasyster frenetiskt hoppa upp och ner i sin stol, hon såg otrolig exalterad ut och för ett ögonblick hade jag glömt var vi befann oss. Allt gick i slow-motion och eftersom jag från dag 1 drabbats av en obotlig vaxpropp på höger öra så är jag så gott som döv på denna sida och kunde inte höra vad hon skrek om. Det finns vissa män som är sådär naturligt och sexigt snygga, pratar engelska med en accent man vill dö för och som är så roliga och charmiga att en date med en sådan typ skulle vara höjdpunkten för en vanlig blond svensson. Det är min idol. Den snyggaste och mest underhållande skådespelaren som satt sin två ben på denna jord. Namnet min syster skrek var det namn som jag alltid drömt att få heta (i alla fall efternamnet). HUGH GRANT! Jag har med egna ögon beskådat detta under och han är sig på pricken lik. Lite snyggare. Lite kortare. Men annars precis den drömpojke han är på bioduken. Jag är stum av beundran. Fortsättning följer. På nyår kanske jag har honom i en liten ask. Drömma kan man ju alltid…
Alla hälsar,
Gott nytt år!
Kram Isabell (Ullas äldsta dotter)
lördag 29 december 2007
Lördagen den 29 december 2008 klockan 14.00
Dagens rubrik; Proviantering, dyning och åter dyning.
I stort sett hela torsdagen gick åt till handla olika matvaror och drycker. Alla var involverade på något sätt i affärerna, med transporter, uppackning eller undanstuvning. Tyvärr är det ju så i en båtkyl att allt ligger på botten och i stuvfacken är allt längst in och sen finns det skor, simfötter, cykloper och snorklar utanför. Ordningen i kylen blev åtminstone återställd för några timmar! (jag har ju lite kylskåpstvång som väl de flesta vet) På kvällen tog vi en ”lastbilstaxi” uppför ett brant berg till en restaurang med fantastisk utsikt över bukten, vi beskådade solnedgången och åt en härlig middag. Fredagen startade med att vi anropade vatten- och dieselbåten, den kom så småningom och vi undrade om han hade förväxlat priset på vatten och diesel när vi skulle betala! Efter kompletteringshandling, ett besök på sköldpaddsuppfödningen och lunch gick vi runt udden och la oss på sydsidan i en vik där ett svenskt par bedrev hotell- och restaurangverksamhet. På vägen kunde vi från båten beskåda en stor, ”fri” sköldpadda, tyvärr dök den innan någon hann få fram kameran. I den vackra viken där vi ankrade fanns lite inbärning av dyning från Atlanten som till en början inte bekymrade oss särskilt mycket eftersom vi trodde den skulle lägga sig till kvällen. Bland annat fick den vår jolle att välta vid strandkanten och vattnet att bli grumligt så snorkling var omöjligt. Olyckligtvis fortsatte dyningen hela natten och de som inte hade seglat över Atlanten fick nu känna på hur det är när man inte kan gå, äta eller sova utan att hålla fast sig!
Eftersom sömnen överlag blev ganska dålig var vi på väg redan klockan 8.00! Några timmar senare nådde vi fram till Britannia Bay på Mustique, för oss idag i alla fall ”paradisön”, med lugnt klarblått vatten, små korallrev och många olika färgglada fiskar. Denna ö är privatägd och bl.a Mick Jagger, David Bowie och Raquel Welch har hus här. Vi förväntar oss en privat inbjudan när de får veta att vi anlänt!
Kul att ni läser vår blogg och kommenterar.
Alla hälsar!
per
I stort sett hela torsdagen gick åt till handla olika matvaror och drycker. Alla var involverade på något sätt i affärerna, med transporter, uppackning eller undanstuvning. Tyvärr är det ju så i en båtkyl att allt ligger på botten och i stuvfacken är allt längst in och sen finns det skor, simfötter, cykloper och snorklar utanför. Ordningen i kylen blev åtminstone återställd för några timmar! (jag har ju lite kylskåpstvång som väl de flesta vet) På kvällen tog vi en ”lastbilstaxi” uppför ett brant berg till en restaurang med fantastisk utsikt över bukten, vi beskådade solnedgången och åt en härlig middag. Fredagen startade med att vi anropade vatten- och dieselbåten, den kom så småningom och vi undrade om han hade förväxlat priset på vatten och diesel när vi skulle betala! Efter kompletteringshandling, ett besök på sköldpaddsuppfödningen och lunch gick vi runt udden och la oss på sydsidan i en vik där ett svenskt par bedrev hotell- och restaurangverksamhet. På vägen kunde vi från båten beskåda en stor, ”fri” sköldpadda, tyvärr dök den innan någon hann få fram kameran. I den vackra viken där vi ankrade fanns lite inbärning av dyning från Atlanten som till en början inte bekymrade oss särskilt mycket eftersom vi trodde den skulle lägga sig till kvällen. Bland annat fick den vår jolle att välta vid strandkanten och vattnet att bli grumligt så snorkling var omöjligt. Olyckligtvis fortsatte dyningen hela natten och de som inte hade seglat över Atlanten fick nu känna på hur det är när man inte kan gå, äta eller sova utan att hålla fast sig!
Eftersom sömnen överlag blev ganska dålig var vi på väg redan klockan 8.00! Några timmar senare nådde vi fram till Britannia Bay på Mustique, för oss idag i alla fall ”paradisön”, med lugnt klarblått vatten, små korallrev och många olika färgglada fiskar. Denna ö är privatägd och bl.a Mick Jagger, David Bowie och Raquel Welch har hus här. Vi förväntar oss en privat inbjudan när de får veta att vi anlänt!
Kul att ni läser vår blogg och kommenterar.
Alla hälsar!
per
torsdag 27 december 2007
Torsdagen den 27 december 2008 klockan 10.00
Dagens rubrik; Annorlunda julhelg samt The Pirats of Caribbean!
Först snorklade vi någon timme på julaftonens eftermiddag, sedan for vi över till Mats o co på skinksmörgås och glögg och sedan vidare till restaurang Doolittle på stranden. Jul- buffén var utmärkt och Raggie-bandet efteråt lockade till dans, dock inte i ring kring granen. Våra ungdomar begav sig till baren i samband med Ullas och min dansuppvisning, undrar varför? Sedan visade det sig att Julia aldrig fick den coca-cola hon beställt i baren men Isabell fick två drinkar istället för en! Underligt, och vi som ”upplevt” fem ungdomar före Julia, förstod inte hur det hängde samman! Allt avlöpte emellertid väl och alla kom torrskodda hem till båten. Juldagen var lite seg till en början men efter vattenpåfyllning drog vi sydvart till en vik strax norr om de berömda Pitongerna. Där blev det nästan slagsmål mellan boj-fixarna för att vi inte hade upplyst ”den andre” om att vi talat men ”den första”- komplicerat tyckte vi som ju inte riktigt visste hur det skulle gå till. Helt plötsligt dyker det upp en kopia på Bob Marley bakom båten med en kokosnöt som han öppnar och bjuder runt. Han går efter att ha fått lite slantar och blivit fotograferad. (Han bodde i en hängmatta på stranden bland träden som han knöt vår aktertamp i). Vi åt middag ombord denna afton och myggen fick sig också ett skrovmål denna natt. Det är tydligen risk för ”Dengue-fever”, en sjukdom som skeppsläkaren inte är särskilt bekant med men jag tror den brukar gå över av sig själv så småningom. (får väl gå in på Internet och kolla om någon skulle bli högfebril). Gårdagen började med en bragd i den högre skolan av undertecknad redan kl 05.00, då jag simmade iland med pannlampa och la loss akterförtöjningen med risk för att trampa på sjöborrar eller bli anfallen av ”hängmattemannen”, några långa ålar hade vi också sett tidigare och sannolikt var det den elektriska sorten??
Sedan hade vi en härlig segling för halvvind ner till Wallilabou på St.Vincent. Det var huvudsakligen här filmerna ”The Pirats of Caribbean I-III” spelads in och en hel del kulisser, kranar, bryggor mm fanns kvar. Vi åt en härlig lunch efter att ha väntat en och en halv timme och efter det sedvanliga badet seglade vi vidare till ön Bequia. Vi ville inte stanna på St.Vincent eftersom en svensk besättning hade blivit rånad där för en vecka sedan utan att polisen där tog deras anmälan på allvar. Efter två timmars seglats fick vi en boj i viken utanför Port Elizabeth, Admiralty Bay, och vi slog oss till ro inför natten. Vi hade seglat drygt 55 nm och båten hade tidvis varit lite ”sned” så de flesta var lite trötta.
per
Först snorklade vi någon timme på julaftonens eftermiddag, sedan for vi över till Mats o co på skinksmörgås och glögg och sedan vidare till restaurang Doolittle på stranden. Jul- buffén var utmärkt och Raggie-bandet efteråt lockade till dans, dock inte i ring kring granen. Våra ungdomar begav sig till baren i samband med Ullas och min dansuppvisning, undrar varför? Sedan visade det sig att Julia aldrig fick den coca-cola hon beställt i baren men Isabell fick två drinkar istället för en! Underligt, och vi som ”upplevt” fem ungdomar före Julia, förstod inte hur det hängde samman! Allt avlöpte emellertid väl och alla kom torrskodda hem till båten. Juldagen var lite seg till en början men efter vattenpåfyllning drog vi sydvart till en vik strax norr om de berömda Pitongerna. Där blev det nästan slagsmål mellan boj-fixarna för att vi inte hade upplyst ”den andre” om att vi talat men ”den första”- komplicerat tyckte vi som ju inte riktigt visste hur det skulle gå till. Helt plötsligt dyker det upp en kopia på Bob Marley bakom båten med en kokosnöt som han öppnar och bjuder runt. Han går efter att ha fått lite slantar och blivit fotograferad. (Han bodde i en hängmatta på stranden bland träden som han knöt vår aktertamp i). Vi åt middag ombord denna afton och myggen fick sig också ett skrovmål denna natt. Det är tydligen risk för ”Dengue-fever”, en sjukdom som skeppsläkaren inte är särskilt bekant med men jag tror den brukar gå över av sig själv så småningom. (får väl gå in på Internet och kolla om någon skulle bli högfebril). Gårdagen började med en bragd i den högre skolan av undertecknad redan kl 05.00, då jag simmade iland med pannlampa och la loss akterförtöjningen med risk för att trampa på sjöborrar eller bli anfallen av ”hängmattemannen”, några långa ålar hade vi också sett tidigare och sannolikt var det den elektriska sorten??
Sedan hade vi en härlig segling för halvvind ner till Wallilabou på St.Vincent. Det var huvudsakligen här filmerna ”The Pirats of Caribbean I-III” spelads in och en hel del kulisser, kranar, bryggor mm fanns kvar. Vi åt en härlig lunch efter att ha väntat en och en halv timme och efter det sedvanliga badet seglade vi vidare till ön Bequia. Vi ville inte stanna på St.Vincent eftersom en svensk besättning hade blivit rånad där för en vecka sedan utan att polisen där tog deras anmälan på allvar. Efter två timmars seglats fick vi en boj i viken utanför Port Elizabeth, Admiralty Bay, och vi slog oss till ro inför natten. Vi hade seglat drygt 55 nm och båten hade tidvis varit lite ”sned” så de flesta var lite trötta.
per
måndag 24 december 2007
Julafton den 24 december 2007 kl 09.00
Dagens rubrik; Skattjakt och nattligt bad.
Igår, söndag, styrde vi kosan mot Marigot Bay cirka 10 nm söder om Rodney Bay, det var nästan stiltje så ”järngenuan” fick göra jobbet. Vi la oss vid boj som sist när vi var här och sedan var det bad och snorkling för hela slanten. Framåt kvällen när vi skulle fixa till oss inför restaurangbesöket upptäckte Anette att alla hennes juveler var borta! Hon drog sig till minnes att hon lagt dem i lite hushållspapper och att hon några timmar senare ”städat” och kastat pappret i soporna. Dessa var inkörda till containern i land!! Med pannlamporna tända i mörkret for vi således in till stranden och började rota bland plastsäckarna tillsammans med bygdens kattor, hundar och råttor. Sökandet var som väl var inte förgäves, alla smyckena återfanns och fick pryda ägarinnan under restaurangbesöket! Vi andra ”prydde” oss med rastamössor inhandlade i butiken vid restaurangtoaletten!! Återfärden företogs med gummibåten som fick gå två turer, men redan efter första turen halkade Alexander i vattnet och fick sig ett ofrivilligt kvällsdopp. Han startade dessutom julaftonen med att kasta sina linser i soppåsen tillsammans med julklappspappret och letade sen en bra stund innan Isabell tittade på rätt ställe. Vi har alltså redan haft en liten julklappsutdelning vid frukosten och sitter nu och lyssnar på julsånger på radion. Några är iland och sköter inköp och klarering. I eftermiddag kommer Mats och co med sin hyrbåt och ansluter i bojen bredvid. Sen väntar gemensam middag på restaurang Doolittle.
God Jul på er därhemma önskar vi som inte har julgran och tomtar! Vi saknar er trots att vi har det jättehärligt!
per
Igår, söndag, styrde vi kosan mot Marigot Bay cirka 10 nm söder om Rodney Bay, det var nästan stiltje så ”järngenuan” fick göra jobbet. Vi la oss vid boj som sist när vi var här och sedan var det bad och snorkling för hela slanten. Framåt kvällen när vi skulle fixa till oss inför restaurangbesöket upptäckte Anette att alla hennes juveler var borta! Hon drog sig till minnes att hon lagt dem i lite hushållspapper och att hon några timmar senare ”städat” och kastat pappret i soporna. Dessa var inkörda till containern i land!! Med pannlamporna tända i mörkret for vi således in till stranden och började rota bland plastsäckarna tillsammans med bygdens kattor, hundar och råttor. Sökandet var som väl var inte förgäves, alla smyckena återfanns och fick pryda ägarinnan under restaurangbesöket! Vi andra ”prydde” oss med rastamössor inhandlade i butiken vid restaurangtoaletten!! Återfärden företogs med gummibåten som fick gå två turer, men redan efter första turen halkade Alexander i vattnet och fick sig ett ofrivilligt kvällsdopp. Han startade dessutom julaftonen med att kasta sina linser i soppåsen tillsammans med julklappspappret och letade sen en bra stund innan Isabell tittade på rätt ställe. Vi har alltså redan haft en liten julklappsutdelning vid frukosten och sitter nu och lyssnar på julsånger på radion. Några är iland och sköter inköp och klarering. I eftermiddag kommer Mats och co med sin hyrbåt och ansluter i bojen bredvid. Sen väntar gemensam middag på restaurang Doolittle.
God Jul på er därhemma önskar vi som inte har julgran och tomtar! Vi saknar er trots att vi har det jättehärligt!
per
söndag 23 december 2007
Lö 22 dec Rodney Bay
Lördagen den 22 december 2007 kl 23.00
Dagens rubrik; Segling, placering och bad.
Nu har alla gått till sängs, de flesta för en till två timmar sedan, vi lägger oss tidigt och går upp vid 7-tiden lokal tid, soluppgång en halvtimme senare. Vår fredag har bestått av inklarering av ny besättning på Martinique, inhandling av frukt, vattenpåfyllning och diverse shopping av våra kvinnliga besättningsmedlemmar. Så småningom seglade vi sydvart till en vik där vi ankrat på vägen till Forte de France. Vi ankrade utan problem och upplevde sedan klarblått vatten, småfiskar och snorkling under några timmar. Tyvärr rev Anton sig på en saxsprint och skeppsläkaren beslöt omedelbart att såret skulle sys eftersom vi ändå tagit med både bedövning, nål och tråd. Distriktssköterska Ulla assisterade och det anbringades tre suturer (stygn) ovanför knäet. Anton blev trots bedövningen, drogad med Coca Cola, godis och smörgås av sin pappa och överlevde ingreppet på ett förtjänstfullt sätt. Ett visst engagemang från övriga besättningsmedlemmar kunde skönjas. På kvällen mat på båten trots att restaurangen låg inom simhåll.
I morse bad i 27-gradigt vatten före kaffet och den övriga frukosten som bestod av yoghurt, painriche, pålägg, ägg och juice. Iväg på förmiddagen med kursen inställd på Rodney Bay, St.Lucia. Till en början en lugn motorgång, sedan en gungande ocean i bidevind och våra nyinköpta sjösjuketuggummin kom väl till pass. Några föredrog den traditionella Marziné- tabletten och de fyra timmarna förflöt utan incidenter. In mot Rodney Bay där vi ankrade och blev varse några idioter på vatten- scooter som sannolikt antingen var drogpåverkade eller psykiskt störda, de körde minst sagt fort och nära de uppankrade båtarna, bland annat blev jag nedstänkt när jag åt kvällsmat! Ingen vågade bada men uthyraren såg så småningom till att de fick lämna sina ”fordon”. Vi lagade mat på båten även denna dag och hade en helkväll med Raggie-musik från strandrestaurangen.
Vår placering totalt blev efter justeringar 61 plats och i vår klass blev vi 5:a!! Dessutom hade vi väldigt trevligt under seglingen.
Alla önskar en God Jul!
per
Dagens rubrik; Segling, placering och bad.
Nu har alla gått till sängs, de flesta för en till två timmar sedan, vi lägger oss tidigt och går upp vid 7-tiden lokal tid, soluppgång en halvtimme senare. Vår fredag har bestått av inklarering av ny besättning på Martinique, inhandling av frukt, vattenpåfyllning och diverse shopping av våra kvinnliga besättningsmedlemmar. Så småningom seglade vi sydvart till en vik där vi ankrat på vägen till Forte de France. Vi ankrade utan problem och upplevde sedan klarblått vatten, småfiskar och snorkling under några timmar. Tyvärr rev Anton sig på en saxsprint och skeppsläkaren beslöt omedelbart att såret skulle sys eftersom vi ändå tagit med både bedövning, nål och tråd. Distriktssköterska Ulla assisterade och det anbringades tre suturer (stygn) ovanför knäet. Anton blev trots bedövningen, drogad med Coca Cola, godis och smörgås av sin pappa och överlevde ingreppet på ett förtjänstfullt sätt. Ett visst engagemang från övriga besättningsmedlemmar kunde skönjas. På kvällen mat på båten trots att restaurangen låg inom simhåll.
I morse bad i 27-gradigt vatten före kaffet och den övriga frukosten som bestod av yoghurt, painriche, pålägg, ägg och juice. Iväg på förmiddagen med kursen inställd på Rodney Bay, St.Lucia. Till en början en lugn motorgång, sedan en gungande ocean i bidevind och våra nyinköpta sjösjuketuggummin kom väl till pass. Några föredrog den traditionella Marziné- tabletten och de fyra timmarna förflöt utan incidenter. In mot Rodney Bay där vi ankrade och blev varse några idioter på vatten- scooter som sannolikt antingen var drogpåverkade eller psykiskt störda, de körde minst sagt fort och nära de uppankrade båtarna, bland annat blev jag nedstänkt när jag åt kvällsmat! Ingen vågade bada men uthyraren såg så småningom till att de fick lämna sina ”fordon”. Vi lagade mat på båten även denna dag och hade en helkväll med Raggie-musik från strandrestaurangen.
Vår placering totalt blev efter justeringar 61 plats och i vår klass blev vi 5:a!! Dessutom hade vi väldigt trevligt under seglingen.
Alla önskar en God Jul!
per
torsdag 20 december 2007
To 20 dec Martinique
Torsdagen den 20 december 2007 kl 13.00
Dagens rubrik; Städning och återförening.
I tisdags gick vi för motor förbi den s.v udden på Martinique och passerade på insidan av den 175 m höga Diamond Rock som engelsmännen intog 1804 för att kontrollera sjötrafiken till och från västsidan av Martinique. Lite längre norrut ankrade vi en fin vik och eftersom vattnet var klart och magarna tomma simmade vi in till en restaurang på stranden. Tyvärr var mitt vattentäta mobilfodral för litet för snusdosan men Leif lånade ut sitt och så var det helt plötsligt snus i hans fodral! Kvällen tillbringades på samma restaurang men då använde vi jollen som transportmedel istället.
Efter ett morgondopp drog vi iväg mot Fort de France där vi inte hittade någon ankarplats utan vi begav oss till en liten marina tvärs över viken istället. Himlen var nu molnfri och det fläktade inte alls, dagen var gjord för stranden men vad gör vi då? Jo vi startar den stora flytten där alla byter hytt med varandra samtidigt som det skall dammsugas, våttorkas, luftas madrasser och sist men inte minst skuras toaletter! Detta blev den mest mardrömslika dag vi hade upplevt på Atliajat sedan starten men skepparen var förvisso nöjd. Efter alldeles för mycket mat på en Tex-Mex restaurang tog alla krafter slut och Stockholmarna somnade i sittbrunnen.
Vid halvtio-tiden kom äntligen SMS:et om att familjen Blomqvist hade landat och en febril aktivitet utbröt ombord! Vinflaskor korkades upp, ost och salami plockades fram, stearinljus tändes och dynor togs fram. Inte ett öga var torrt på de nyanlända då de klev ombord på Atliajat!
Nu har just Jesper lämnat den sjunkande skutan, Mats har flyttat in på ett hotell med air-condition, tre stycken (varav en fransktalande) är och handlar basvaror och de minsta blomkvistarna är ute och kör gummibåt. Vi har just intagit en lunch där servitören envisades med att inte skriva ner beställningen av mat och dryck till oss åtta, vilket medförde att tre stycken fick fel mat och notan innehöll bara sex varmrätter, men det blev ju billigare på det sättet!
Om några timmar kommer ytterligare tre ”blomquistare”, inte lätt att heta häggblad här inte!
Alla hälsar som vanligt!
per
Dagens rubrik; Städning och återförening.
I tisdags gick vi för motor förbi den s.v udden på Martinique och passerade på insidan av den 175 m höga Diamond Rock som engelsmännen intog 1804 för att kontrollera sjötrafiken till och från västsidan av Martinique. Lite längre norrut ankrade vi en fin vik och eftersom vattnet var klart och magarna tomma simmade vi in till en restaurang på stranden. Tyvärr var mitt vattentäta mobilfodral för litet för snusdosan men Leif lånade ut sitt och så var det helt plötsligt snus i hans fodral! Kvällen tillbringades på samma restaurang men då använde vi jollen som transportmedel istället.
Efter ett morgondopp drog vi iväg mot Fort de France där vi inte hittade någon ankarplats utan vi begav oss till en liten marina tvärs över viken istället. Himlen var nu molnfri och det fläktade inte alls, dagen var gjord för stranden men vad gör vi då? Jo vi startar den stora flytten där alla byter hytt med varandra samtidigt som det skall dammsugas, våttorkas, luftas madrasser och sist men inte minst skuras toaletter! Detta blev den mest mardrömslika dag vi hade upplevt på Atliajat sedan starten men skepparen var förvisso nöjd. Efter alldeles för mycket mat på en Tex-Mex restaurang tog alla krafter slut och Stockholmarna somnade i sittbrunnen.
Vid halvtio-tiden kom äntligen SMS:et om att familjen Blomqvist hade landat och en febril aktivitet utbröt ombord! Vinflaskor korkades upp, ost och salami plockades fram, stearinljus tändes och dynor togs fram. Inte ett öga var torrt på de nyanlända då de klev ombord på Atliajat!
Nu har just Jesper lämnat den sjunkande skutan, Mats har flyttat in på ett hotell med air-condition, tre stycken (varav en fransktalande) är och handlar basvaror och de minsta blomkvistarna är ute och kör gummibåt. Vi har just intagit en lunch där servitören envisades med att inte skriva ner beställningen av mat och dryck till oss åtta, vilket medförde att tre stycken fick fel mat och notan innehöll bara sex varmrätter, men det blev ju billigare på det sättet!
Om några timmar kommer ytterligare tre ”blomquistare”, inte lätt att heta häggblad här inte!
Alla hälsar som vanligt!
per
måndag 17 december 2007
Martinique, Hänt sen sist1
Måndagen den 17 december 2007 kl 22.00
Dagens rubrik; Hänt sen sist!
Vi har förstått att vår automatiska positionsangivare (yacht control) inte fungerat de senaste dagarna och ni tror säkert därför att vi är kvar i Rodney Bay. Så är inte fallet eftersom vi seglade söderut cirka 10 nm till Marigot Bay i lördags vid lunchtid och sedan åter norrut till St. Anne på Martinique idag.
Under fredagen pågick diverse reparationer och underhåll av båten, bland annat svetsades ratten som gått sönder vid grundkänning i Stockholms skärgård. Ny motor till jollen införskaffades äntligen eftersom Leif insett att den gamla inte funkade (vilket jag insett för två år sedan), vatten fylldes på och diverse proviant och dryck införskaffades. Tyvärr kunde segelmakaren inte fixa genuan och gasolförsäljaren inte fixa påfyllning av våra tuber men vad spelar det för roll egentligen? Tvättbåten levererade rena kläder även om de inte var sorterade och Mats saknade en strumpa. Smeden svarvade en bult till bommen som visade sig vara en förbättring i jämförelse med tidigare konstruktion. Efter denna kraftansträngning vidtogs ett par timmars siesta innan fredagskvällens traditionella ”step-up” startade. Det rörde sig om en karnevalsliknade fest för hela befolkningen som anordnades varje fredag där några gator i stan stängs av och i stort sett alla är ute och dansar på gatorna. Även skepparen deltog i dansen! Skepparen var en viktig person även på torsdagskvällen då vi åkte taxi- båt till en restaurang i närheten och vid tillbakafärden blev oense om priset. Jesper som förde vår talan hotade med att ”hans starke farbror” skulle skrida till verket om de inte accepterade vår ståndpunkt men Leif retirerade och betalade vad de begärde!
Lördagen gick åt att förflytta oss till Marigot Bay, förtöja vid boj, avvisa flera försäljare utom den som lyckades sälja en, enligt mitt tycke ganska ful, sköldpadda till skepparen. Vi tog sedan jollen in till en trevlig restaurang och blev så nöjda att vi bokade julaftonsmiddagen på detta ställe!
På söndagen stack vi iväg med jollen för att snorkla, vi åkte och åkte men jag såg bara två fiskar på hela dagen och på hemvägen blev vi alla blöta eftersom det var motvind och Leif styrde!! En rolig incident inträffade när vi tog en drink på en rstaurang (happy houer all the time) och stötte på en norrman mellan 35 och 40 som hette Thore Holte och verkade vara i en lätt kris! Han gjorde sit -ups och armhävningar på bryggan i sina badbyxor och slimmade kropp, sen när han skulle ta tampar för en förtöjande båt sket det sig - skönt!
Idag har vi seglat igen norrut och haft slagsida vilket varit lite ansträngande, vi har nu ankrat utanför St.Anne och varit inne med jollen och försett oss med en välbehövlig middag. Alla sover förutom bloggaren som nu kan skriva vad han vill! Vi ser fram emot att träffa våra familjer och Jesper ser nog fram emot att åka hem till Habo och sin familj!
Idag har också chefen ringt-hoppsan!
Alla hälsar som vanligt!
per
Dagens rubrik; Hänt sen sist!
Vi har förstått att vår automatiska positionsangivare (yacht control) inte fungerat de senaste dagarna och ni tror säkert därför att vi är kvar i Rodney Bay. Så är inte fallet eftersom vi seglade söderut cirka 10 nm till Marigot Bay i lördags vid lunchtid och sedan åter norrut till St. Anne på Martinique idag.
Under fredagen pågick diverse reparationer och underhåll av båten, bland annat svetsades ratten som gått sönder vid grundkänning i Stockholms skärgård. Ny motor till jollen införskaffades äntligen eftersom Leif insett att den gamla inte funkade (vilket jag insett för två år sedan), vatten fylldes på och diverse proviant och dryck införskaffades. Tyvärr kunde segelmakaren inte fixa genuan och gasolförsäljaren inte fixa påfyllning av våra tuber men vad spelar det för roll egentligen? Tvättbåten levererade rena kläder även om de inte var sorterade och Mats saknade en strumpa. Smeden svarvade en bult till bommen som visade sig vara en förbättring i jämförelse med tidigare konstruktion. Efter denna kraftansträngning vidtogs ett par timmars siesta innan fredagskvällens traditionella ”step-up” startade. Det rörde sig om en karnevalsliknade fest för hela befolkningen som anordnades varje fredag där några gator i stan stängs av och i stort sett alla är ute och dansar på gatorna. Även skepparen deltog i dansen! Skepparen var en viktig person även på torsdagskvällen då vi åkte taxi- båt till en restaurang i närheten och vid tillbakafärden blev oense om priset. Jesper som förde vår talan hotade med att ”hans starke farbror” skulle skrida till verket om de inte accepterade vår ståndpunkt men Leif retirerade och betalade vad de begärde!
Lördagen gick åt att förflytta oss till Marigot Bay, förtöja vid boj, avvisa flera försäljare utom den som lyckades sälja en, enligt mitt tycke ganska ful, sköldpadda till skepparen. Vi tog sedan jollen in till en trevlig restaurang och blev så nöjda att vi bokade julaftonsmiddagen på detta ställe!
På söndagen stack vi iväg med jollen för att snorkla, vi åkte och åkte men jag såg bara två fiskar på hela dagen och på hemvägen blev vi alla blöta eftersom det var motvind och Leif styrde!! En rolig incident inträffade när vi tog en drink på en rstaurang (happy houer all the time) och stötte på en norrman mellan 35 och 40 som hette Thore Holte och verkade vara i en lätt kris! Han gjorde sit -ups och armhävningar på bryggan i sina badbyxor och slimmade kropp, sen när han skulle ta tampar för en förtöjande båt sket det sig - skönt!
Idag har vi seglat igen norrut och haft slagsida vilket varit lite ansträngande, vi har nu ankrat utanför St.Anne och varit inne med jollen och försett oss med en välbehövlig middag. Alla sover förutom bloggaren som nu kan skriva vad han vill! Vi ser fram emot att träffa våra familjer och Jesper ser nog fram emot att åka hem till Habo och sin familj!
Idag har också chefen ringt-hoppsan!
Alla hälsar som vanligt!
per
torsdag 13 december 2007
Torsdag 13 dec 2007 St.Lucia
Torsdagen den 13 december 2008 klockan 10.00
Dagens rubrik; Äntligen framme!
Nu ligger vi sedan snart ett dygn förtöjda i Rodney Bay på St. Lucia. Det sista dygnet var inte helt problemfritt eftersom det visade sig att travaren till stora spinnakerbommen var trasig och kulorna från kullagret hade spridits på däck. En provisorisk förstärkning med hjälp av ett spännband gjorde att vi kunde använda seglet under några timmar i alla fall. Ganska kraftiga vindbyar under dagen medförde flera revor i genuan och vi rullande in den för gott på eftermiddagen. Trots segling för endast lilla genuan höll vi en snittfart på ungefär 9 knop under natten. Äntligen såg vi några lanternor runt omkring oss. Vid 7-tiden skymtade vi St.Lucia i diset och en timme senare rundade vi norra udden. Vilken känsla efter 17 dagar till havs! Några distansminuter söderut låg målfartyget och bojen som utgjorde mållinjen men för att komma dit krävdes en kryssbog, det fanns till och med risk att vi skulle behöva slå!! Hu, det hade vi inte gjort på hela resan. Vi skotade hem och svettades och slapp i alla fall att slå. När målskottet avfyrades utbröt jubel ombord, en ”fotagrafbåt” dök upp, Jesper hämtade champagnen och Mats sprang efter kameran. Skepparens order om att plocka fram tampar och fendrar och göra klart för förtöjning fick inget direkt gensvar. När vi sedan fick order om att gå till plats A 83 utan att veta riktigt var i denna stora hamn denna plats fanns blev skepparen ännu mer sammanbiten. En gulklädd figur vinkade emellertid in oss och hjälpte till med tamparna. Nu var alltså S/Y Atliajat förtöjd i Rodney Bay!
Efter några minuter kom ARC-personal med en fruktkorg och Rumpunch och firandet kunde börja på riktigt. Vi hann dessutom med att äta lunch samt middag, växla pengar, handla öl, gin och tonic, klarera in och åka båttaxi för att nämna något. Vår fruktstund och våra konserver lyste med sin frånvaro denna dag. I hamnen är det en otrolig aktivitet dygnet om. Dagtid håller de flesta på att tvätta och putsa sina båtar samtidigt som fruktförsäljare och ”tvätthämtare” kör omkring i sina båtar och erbjuder varor och tjänster. Nattetid är det mest seglare av alla olika nationaliteter som mer eller mindre festklädda rör sig på de långa cementbryggorna mellan båtraderna.
Vad gör vi då? Jo vi har tankat diesel från dunkarna på däck och skall sälja resten till båtgranne så det blir bättre plats på däck när vi blir fler. Översyn av matförråd och omstuvning av maten står också på programmet liksom gasolfyllning, nedtagning och lagning av segel, svetsning av ratten och städning förstås. Leif har lagt ner åtskilliga timmar på den gamla utbordaren som varit i min ägo i två år, impeller är bytt och nu har han äntligen lyckats att få igång den men växelföraren är inte i läge så propellern snurrar inte! Gummibåten är däremot uppblåst och åror finns men…..
Ett stort bekymmer (och glädjeämne) är att det går att ringa till våra mobiler, men vi kan inte ringa ut!? Detta innebär att vi åtminstone en gång i timmen hör Jespers mobilsignal och sen ser vi bara ryggtavlan av honom ett tag. En annan märklig erfarenhet i morse då vi lagade frukost var att allt stod kvar där vi ställt det på bänken, inget for omkring och man behöver inte längre hålla sig när man går! Kojen var också stilla inatt och sömnen givetvis därför väldigt god. (kan bero på firandet också förstås)
Ölet heter förresten Piton här på ön.
Alla hälsar som vanligt!
per
Dagens rubrik; Äntligen framme!
Nu ligger vi sedan snart ett dygn förtöjda i Rodney Bay på St. Lucia. Det sista dygnet var inte helt problemfritt eftersom det visade sig att travaren till stora spinnakerbommen var trasig och kulorna från kullagret hade spridits på däck. En provisorisk förstärkning med hjälp av ett spännband gjorde att vi kunde använda seglet under några timmar i alla fall. Ganska kraftiga vindbyar under dagen medförde flera revor i genuan och vi rullande in den för gott på eftermiddagen. Trots segling för endast lilla genuan höll vi en snittfart på ungefär 9 knop under natten. Äntligen såg vi några lanternor runt omkring oss. Vid 7-tiden skymtade vi St.Lucia i diset och en timme senare rundade vi norra udden. Vilken känsla efter 17 dagar till havs! Några distansminuter söderut låg målfartyget och bojen som utgjorde mållinjen men för att komma dit krävdes en kryssbog, det fanns till och med risk att vi skulle behöva slå!! Hu, det hade vi inte gjort på hela resan. Vi skotade hem och svettades och slapp i alla fall att slå. När målskottet avfyrades utbröt jubel ombord, en ”fotagrafbåt” dök upp, Jesper hämtade champagnen och Mats sprang efter kameran. Skepparens order om att plocka fram tampar och fendrar och göra klart för förtöjning fick inget direkt gensvar. När vi sedan fick order om att gå till plats A 83 utan att veta riktigt var i denna stora hamn denna plats fanns blev skepparen ännu mer sammanbiten. En gulklädd figur vinkade emellertid in oss och hjälpte till med tamparna. Nu var alltså S/Y Atliajat förtöjd i Rodney Bay!
Efter några minuter kom ARC-personal med en fruktkorg och Rumpunch och firandet kunde börja på riktigt. Vi hann dessutom med att äta lunch samt middag, växla pengar, handla öl, gin och tonic, klarera in och åka båttaxi för att nämna något. Vår fruktstund och våra konserver lyste med sin frånvaro denna dag. I hamnen är det en otrolig aktivitet dygnet om. Dagtid håller de flesta på att tvätta och putsa sina båtar samtidigt som fruktförsäljare och ”tvätthämtare” kör omkring i sina båtar och erbjuder varor och tjänster. Nattetid är det mest seglare av alla olika nationaliteter som mer eller mindre festklädda rör sig på de långa cementbryggorna mellan båtraderna.
Vad gör vi då? Jo vi har tankat diesel från dunkarna på däck och skall sälja resten till båtgranne så det blir bättre plats på däck när vi blir fler. Översyn av matförråd och omstuvning av maten står också på programmet liksom gasolfyllning, nedtagning och lagning av segel, svetsning av ratten och städning förstås. Leif har lagt ner åtskilliga timmar på den gamla utbordaren som varit i min ägo i två år, impeller är bytt och nu har han äntligen lyckats att få igång den men växelföraren är inte i läge så propellern snurrar inte! Gummibåten är däremot uppblåst och åror finns men…..
Ett stort bekymmer (och glädjeämne) är att det går att ringa till våra mobiler, men vi kan inte ringa ut!? Detta innebär att vi åtminstone en gång i timmen hör Jespers mobilsignal och sen ser vi bara ryggtavlan av honom ett tag. En annan märklig erfarenhet i morse då vi lagade frukost var att allt stod kvar där vi ställt det på bänken, inget for omkring och man behöver inte längre hålla sig när man går! Kojen var också stilla inatt och sömnen givetvis därför väldigt god. (kan bero på firandet också förstås)
Ölet heter förresten Piton här på ön.
Alla hälsar som vanligt!
per
onsdag 12 december 2007
St:Lucia Rodney Bay 20071212 kl 09.35 (lokal tid)
Efter att avverkat 2981 Nm med en snittfart på 7,3 knop är vi framme i Rodney Bay, vi mottogs med Rom och frukt m.m. av ARC de har skött allt mycket bra runt denna tävling.. Vi har arbetat 17 dygn i ett vaktsystem som innebär arbete 4 timmar / ledig 4 timmar vilket tar rätt hårt på allas krafter även om man kommer in i detta också. Nu skall det bli kul med fest idag och sedan en hel natts sömn.
I morgon firar vi Lucia.
Alla hälsar
Leif
I morgon firar vi Lucia.
Alla hälsar
Leif
tisdag 11 december 2007
Tisdag 12 dec pos 14.48N, 57.44V
Ti 11/12 2007 kl 09.30.
Igår hade vi en lugn dag och alla var friska och på benen även om Jesper var lite seg på förmiddagen, sannolikt beroende på nattligt filosoferande i sittbrunnen. Så småningom kom som vanligt en fin solnedgång och mörker som lägrade sig över oss och det väldiga havet. Efter några timmar ökade vinden till cirka 12m/s med 15-18 i byarna och båda seglen revades. Trots detta tidvis svårt att styra båten så att vinden inte kommer tvärs. Vår extra besättningsman, autopiloten, gav upp vid flera tillfällen utan att varsko innan så det gällde att stirra på instrumenten, seglen gick ej att se i mörkret! Sjön ökade också och i samband med en stor våg och en vindby blir belastningen för stor på knapen till nedhalet för spinnakerbommarna, den slits loss med en kraftig smäll och bommarna rasar ner mot stoppet vid mastfoten. Inget ytterligare blir skadat och seglingen fortsätter som tidigare med 45 istället för 90 graders vinkel på bommarna. Nu har Jesper vaknat, Leif styr och läser Roger Nilssons bok, Mats bakar den sista sockerkakan och det sista matbrödet och jag bloggar
Dagens rubrik är Spännande väntan.
Vi väntar ju alla på att få träffa våra nära och kära, jag väntar också på mitt lilla barnbarn som blir en kille och som kommer i maj! Just nu väntar vi också på att få se bergstopparna på St.Lucia vid horisonten. Vi har snart seglat i 16 dagar, tillryggalagt drygt 2500 nm (2725 på loggen) och har ungefär 180 nm kvar. Detta sista dygn som just har startat blir nog det längsta under färden? Vi är nära nu och händer det inget anmärkningsvärt trampar vi fast mark imorgon eftermiddag i alla fall. Vi kommer ju inte att vinna men kommer nog inte sist heller, vi har haft en fin seglats och trivts med varandra, inga större missöden hittills men lite strul vilket väl hör till ett äventyr av denna typ? Vi har försiktigt tagit upp nästa års äventyr med Leif men han är lite avvaktande så vi får väl se.
Alla hälsar och längtar efter er och fast mark under fötterna!
Per
Igår hade vi en lugn dag och alla var friska och på benen även om Jesper var lite seg på förmiddagen, sannolikt beroende på nattligt filosoferande i sittbrunnen. Så småningom kom som vanligt en fin solnedgång och mörker som lägrade sig över oss och det väldiga havet. Efter några timmar ökade vinden till cirka 12m/s med 15-18 i byarna och båda seglen revades. Trots detta tidvis svårt att styra båten så att vinden inte kommer tvärs. Vår extra besättningsman, autopiloten, gav upp vid flera tillfällen utan att varsko innan så det gällde att stirra på instrumenten, seglen gick ej att se i mörkret! Sjön ökade också och i samband med en stor våg och en vindby blir belastningen för stor på knapen till nedhalet för spinnakerbommarna, den slits loss med en kraftig smäll och bommarna rasar ner mot stoppet vid mastfoten. Inget ytterligare blir skadat och seglingen fortsätter som tidigare med 45 istället för 90 graders vinkel på bommarna. Nu har Jesper vaknat, Leif styr och läser Roger Nilssons bok, Mats bakar den sista sockerkakan och det sista matbrödet och jag bloggar
Dagens rubrik är Spännande väntan.
Vi väntar ju alla på att få träffa våra nära och kära, jag väntar också på mitt lilla barnbarn som blir en kille och som kommer i maj! Just nu väntar vi också på att få se bergstopparna på St.Lucia vid horisonten. Vi har snart seglat i 16 dagar, tillryggalagt drygt 2500 nm (2725 på loggen) och har ungefär 180 nm kvar. Detta sista dygn som just har startat blir nog det längsta under färden? Vi är nära nu och händer det inget anmärkningsvärt trampar vi fast mark imorgon eftermiddag i alla fall. Vi kommer ju inte att vinna men kommer nog inte sist heller, vi har haft en fin seglats och trivts med varandra, inga större missöden hittills men lite strul vilket väl hör till ett äventyr av denna typ? Vi har försiktigt tagit upp nästa års äventyr med Leif men han är lite avvaktande så vi får väl se.
Alla hälsar och längtar efter er och fast mark under fötterna!
Per
måndag 10 december 2007
Måndag 10 dec kl. 06.00 pos 15.22N, 54.10V
Stjärnklar himmel, vind 6 m/s, endast storgenuan uppe. Fart 6-7 knop, mot St. Lucia. Vi har nu backat klockan ytterligare en timme och är 3 timmar efter UTC-tid och fyra efter Sverige.
Dagens rubrik är återhämtning!
Vi har nu kommit ut ur åskbältet som ställt till så mycket strul för så många båtar, en tappade masten igår och tog in vatten, en annan fick roderproblem och besättningen gick i livflotten. Vi har inte dabbats av något allvarligt utan seglar på som vanligt. De senaste nätterna har vi revat mer än nödvändigt för att inte riskera något otrevligt i vindbyarna som kommer helt plötsligt. Detta har kanske har bidragit till att vi inte ligger bland de främsta?!. Vi har nu passerat 500 nm kvar till målet och skålade i champagne, sannolikt är vi framme på onsdag eller på Luciadagen som är nationaldag på St.Lucia. Vi har nu varit ute i drygt två veckor och ibland känns det som om de återstående fyra dagarna inte kommer att tillföra så mycket mer, vi har varit ute i regn, åska, sol, kraftig vind, hög sjö och lugna förhållanden. Det är fortfarande hav och åter hav när man blickar runt horisonten, inga båtar syns varken på dagen eller på natten. Några fåglar har vi haft på besök igår också men de har inte åkt gratisskjuts som den förra. Vi tar det lugnt och har det bra men skepparen har inte varit på hugget det senaste dygnet, ingen feber men trött och lite illamående. Istället för att konsultera skeppsläkaren tar han två Treo och ett glas champagne och känner sig genast lite piggare. Vi andra tar nu hans vakter så han får sova ikapp, han är ju ingen ungdom längre!!
Sist reflekterade jag lite över hur det är att sova under kraftig sjögång, idag lite tankar på hur det är att röra sig över huvud taget när båten rullar kraftigt. Vi känner oss lite som kulan i ett flipperspel, kommer man i rätt vinkel mot väggen bordet eller handtaget studsar man vidare åt det håll man önskar annars blir det tvärstopp och ett nytt försök när nästa våg kommer. Ibland känner man sig faktiskt ”tiltad”. Blåmärken kommer som ett brev på posten.
Slutligen vill jag kommentera några kommentarer gällande work-out. Även om jag inte går varje vecka så har jag sett följderna av denna träning på många patienter och anser mig således kompetent nog att uttala mig om sambandet. Så småningom när förbindelserna på nätet blir bättre kommer vi att skicka bilder och där kommer det nog att framgå hur vältränade vi är! Snacka om att springa maraton, när man kan segla över Atlanten!
Alla hälsar som vanligt och önskar en trevlig arbetsvecka!
per
Dagens rubrik är återhämtning!
Vi har nu kommit ut ur åskbältet som ställt till så mycket strul för så många båtar, en tappade masten igår och tog in vatten, en annan fick roderproblem och besättningen gick i livflotten. Vi har inte dabbats av något allvarligt utan seglar på som vanligt. De senaste nätterna har vi revat mer än nödvändigt för att inte riskera något otrevligt i vindbyarna som kommer helt plötsligt. Detta har kanske har bidragit till att vi inte ligger bland de främsta?!. Vi har nu passerat 500 nm kvar till målet och skålade i champagne, sannolikt är vi framme på onsdag eller på Luciadagen som är nationaldag på St.Lucia. Vi har nu varit ute i drygt två veckor och ibland känns det som om de återstående fyra dagarna inte kommer att tillföra så mycket mer, vi har varit ute i regn, åska, sol, kraftig vind, hög sjö och lugna förhållanden. Det är fortfarande hav och åter hav när man blickar runt horisonten, inga båtar syns varken på dagen eller på natten. Några fåglar har vi haft på besök igår också men de har inte åkt gratisskjuts som den förra. Vi tar det lugnt och har det bra men skepparen har inte varit på hugget det senaste dygnet, ingen feber men trött och lite illamående. Istället för att konsultera skeppsläkaren tar han två Treo och ett glas champagne och känner sig genast lite piggare. Vi andra tar nu hans vakter så han får sova ikapp, han är ju ingen ungdom längre!!
Sist reflekterade jag lite över hur det är att sova under kraftig sjögång, idag lite tankar på hur det är att röra sig över huvud taget när båten rullar kraftigt. Vi känner oss lite som kulan i ett flipperspel, kommer man i rätt vinkel mot väggen bordet eller handtaget studsar man vidare åt det håll man önskar annars blir det tvärstopp och ett nytt försök när nästa våg kommer. Ibland känner man sig faktiskt ”tiltad”. Blåmärken kommer som ett brev på posten.
Slutligen vill jag kommentera några kommentarer gällande work-out. Även om jag inte går varje vecka så har jag sett följderna av denna träning på många patienter och anser mig således kompetent nog att uttala mig om sambandet. Så småningom när förbindelserna på nätet blir bättre kommer vi att skicka bilder och där kommer det nog att framgå hur vältränade vi är! Snacka om att springa maraton, när man kan segla över Atlanten!
Alla hälsar som vanligt och önskar en trevlig arbetsvecka!
per
lördag 8 december 2007
Lördag 8 dec pos. 15.57N, 49.25V
Växlande molnighet, byig vind 10 m/s, samma segelsättning som tidigare, revad storgenua,
Dagens rubrik är åsknatten!
Nu är det snart den andra Advent och de flesta har varit, eller planerar att äta julbord på något ställe. Vårt julbord består av Tulips Picknick- bog med senap och potatismos, mer blir det inte, inte ens glögg har vid tagit med (och de 24 ölen är slut)! Under gårdagen var det ganska lugnt med oljebyte i hjälpmotorn, genomgång av tampar och skot samt bokläsning, sol nästan hela dagen. Vi hade via väderrapporten fått information om att det låg ett bälte av åskskurar med kraftigt regn och vindbyar upp mot 25 m/s framför oss och revade innan det blev mörkt. När jag gick på min vakt vid 20-tiden var det stjärnklart men efter en kort stund blev det totalt svart omkring oss och den första skuren kom med en vindkantring på 30 grader- vi var på väg mot Miami igen! Blixtarna avlöste varandra överallt på himlen men inga knallar. En fågel cirklade runt masten och försökte sätta sig. Gott eller dåligt omen? När Leif kom upp efter två timmar mojnade vinden lite men istället öppnades himlen och regnet formligen vräkte ner, det var ständigt några cm vatten på durken i sittbrunnen för det hann inte rinna av, åskan kom närmare och närmare. Detta höll på i drygt två timmar sedan fortsatte ”vanligt” störtregn ytterligare några timmar med spridda blixtar. PÅ morgonkvisten upptäckte vi att vår fågel satt på fördäck och kurade. Tyvärr är inte vindriktningen den vi önskar så vi får nog segla med genua och stor de sista dagarna.
Hur känns det då nere i båten när det kränger och rullar så här kraftigt? Jo, när man kommer upp efter några timmars sömn känns det som man varit i slagsmål eller avverkat ett hårt Work.out-pass, man är öm i musklerna, stel i nacken och har träningsvärk överallt. Här skulle man faktiskt önska att bli lagd i bälte som på de gamla mentalsjukhusen förr i tiden
Alla hälsar som vanligt och önskar en trevlig helg!
per
Dagens rubrik är åsknatten!
Nu är det snart den andra Advent och de flesta har varit, eller planerar att äta julbord på något ställe. Vårt julbord består av Tulips Picknick- bog med senap och potatismos, mer blir det inte, inte ens glögg har vid tagit med (och de 24 ölen är slut)! Under gårdagen var det ganska lugnt med oljebyte i hjälpmotorn, genomgång av tampar och skot samt bokläsning, sol nästan hela dagen. Vi hade via väderrapporten fått information om att det låg ett bälte av åskskurar med kraftigt regn och vindbyar upp mot 25 m/s framför oss och revade innan det blev mörkt. När jag gick på min vakt vid 20-tiden var det stjärnklart men efter en kort stund blev det totalt svart omkring oss och den första skuren kom med en vindkantring på 30 grader- vi var på väg mot Miami igen! Blixtarna avlöste varandra överallt på himlen men inga knallar. En fågel cirklade runt masten och försökte sätta sig. Gott eller dåligt omen? När Leif kom upp efter två timmar mojnade vinden lite men istället öppnades himlen och regnet formligen vräkte ner, det var ständigt några cm vatten på durken i sittbrunnen för det hann inte rinna av, åskan kom närmare och närmare. Detta höll på i drygt två timmar sedan fortsatte ”vanligt” störtregn ytterligare några timmar med spridda blixtar. PÅ morgonkvisten upptäckte vi att vår fågel satt på fördäck och kurade. Tyvärr är inte vindriktningen den vi önskar så vi får nog segla med genua och stor de sista dagarna.
Hur känns det då nere i båten när det kränger och rullar så här kraftigt? Jo, när man kommer upp efter några timmars sömn känns det som man varit i slagsmål eller avverkat ett hårt Work.out-pass, man är öm i musklerna, stel i nacken och har träningsvärk överallt. Här skulle man faktiskt önska att bli lagd i bälte som på de gamla mentalsjukhusen förr i tiden
Alla hälsar som vanligt och önskar en trevlig helg!
per
torsdag 6 december 2007
Torsdag 6 december pos 16.30N, 44.16V
Solsken med lite skurar, vind nu omkring 15 m/s samma segelsättning som igår men kraftigt revade segel. Fart ändå 9-10 knop. Vattentemp omkring 29 grader och inte 31 som det står på det felaktigt kalibrerade instrumentet!!
Dagens rubrik är återta initiativet!
Den av skepparen stipulerade, och så välbehövliga, vilodagen är nu till ända och vi håller på att återta initiativet och kämpa oss vidare på det stora havet mot vårt mål i Västindien. En ”bloggkommentar” undrade vart skepparen tagit vägen. Besättningen har undrat detsamma men kan oftast nå honom i hans hytt där han läser Stieg Larsson och äter Twix (Raider). Han börjar nu successivt att återta kommandot men hans plan på att byta oljefilter på ”Pandan” (motorn till generatorn) har av honom uppskjutits till imorgon eller övermorgon.
När solen gått upp idag upptäcktes en liten reva i den stora genuan och den togs därför ner och reparerades med specialtejp. Samtidigt besiktigades alla skot, fall och tampar tillhörande detta segel, knopar flyttades och knöts om. I samband med lunchen fick vi plötsligt napp och guldmakrillen var denna gång på drygt 5 kilo, fina filer fixades av Mats. Därefter rullade vi in alla segel och tog oss ett välförtjänt dopp i den härligt djupblå Atlanten, 3770 m djupt men vi hade inga ambitioner att plocka upp sand ifrån botten. Efter vår fruktstund med portvin fick vi en lucka innan middagen och hann med lite förrätt bestående av ost, korv, torkad och rökt fläskfilé och lite passande rödvin. Till fisken serverades ris och avokado- röra a la Jesper och ärtsoppan som planerats fick stå tillbaka. Just nu planeras en lite fest när vi har 675nm kvar, det vill säga när vi gjort ¾ av sträckan, sannolikt på lördag.
Skadeläget har kraftigt försämrats och består nu förutom av Jespers hosta också av ett ytligt skärsår i Mats tumme och tennisarmbåge i min vänstra arm (vinschning av Jesper i masten och skotning)
Alla hälsar som vanligt och tycker det är trevligt med kommentarer på vår blogg.
per
Dagens rubrik är återta initiativet!
Den av skepparen stipulerade, och så välbehövliga, vilodagen är nu till ända och vi håller på att återta initiativet och kämpa oss vidare på det stora havet mot vårt mål i Västindien. En ”bloggkommentar” undrade vart skepparen tagit vägen. Besättningen har undrat detsamma men kan oftast nå honom i hans hytt där han läser Stieg Larsson och äter Twix (Raider). Han börjar nu successivt att återta kommandot men hans plan på att byta oljefilter på ”Pandan” (motorn till generatorn) har av honom uppskjutits till imorgon eller övermorgon.
När solen gått upp idag upptäcktes en liten reva i den stora genuan och den togs därför ner och reparerades med specialtejp. Samtidigt besiktigades alla skot, fall och tampar tillhörande detta segel, knopar flyttades och knöts om. I samband med lunchen fick vi plötsligt napp och guldmakrillen var denna gång på drygt 5 kilo, fina filer fixades av Mats. Därefter rullade vi in alla segel och tog oss ett välförtjänt dopp i den härligt djupblå Atlanten, 3770 m djupt men vi hade inga ambitioner att plocka upp sand ifrån botten. Efter vår fruktstund med portvin fick vi en lucka innan middagen och hann med lite förrätt bestående av ost, korv, torkad och rökt fläskfilé och lite passande rödvin. Till fisken serverades ris och avokado- röra a la Jesper och ärtsoppan som planerats fick stå tillbaka. Just nu planeras en lite fest när vi har 675nm kvar, det vill säga när vi gjort ¾ av sträckan, sannolikt på lördag.
Skadeläget har kraftigt försämrats och består nu förutom av Jespers hosta också av ett ytligt skärsår i Mats tumme och tennisarmbåge i min vänstra arm (vinschning av Jesper i masten och skotning)
Alla hälsar som vanligt och tycker det är trevligt med kommentarer på vår blogg.
per
onsdag 5 december 2007
Onsdagen den 5 dec pos 17.13N 041.06W
Onsdagen den 5 december 2008 klockan 16.00
Position; 17.13,9N, 041.06,6V, Solsken, vind omkring 10 m/s samma segelsättning som igår.
Dagens rubrik är halva vägen avklarad!
Efter att Jesper ånyo varit uppe i masten vid 11-tiden och tagit ner mistluren och dess avbrutna fäste började vissa förberedelser för firandet (kylning av champagne bl.a.) och Tepanade på toastskorpor serverades. Lunchen bestod av vitlöksbröd med riven parmesanost, kantarellsoppa och till kaffet nybakad chokladkaka och avec. Klockan 12.40 hade vi avverkad 1350 nm och en champagne- skål utbringades. Under eftermiddagen åts frukt med ett glas portvin. Frukten har nu blivit en tradition men trots att den kan förhindra skörbjuggen behövs något att locka med och då är portvinet utmärkt. Vi har fortfarande citron, ananas och melon av utmärkt kvalitet i vårt fruktnät. För att det välkylda vita vinet skulle komma till sin rätt behövdes färsk fisk och vi fick napp efter en lite stund men när vi väl tagit in seglen och skulle ta ombord fångsten släppte den rackaren och sen var det helt omöjligt att få någon ny på kroken. Snabbt bytte vi fisken mot spagetti och köttfärssås av märket Felix och det vita vinet till rödvin. Smakade givetvis förträffligt. Vi hade också en speciell tävling konstruerad av Mats där varje deltagare drog sju små lappar. På varje lapp stod en siffra mellan 1 och 28, vi la sedan ihop siffrorna och lovade att lägga dollar motsvarande summan i en gemensam kassa att användas när vi kommer fram och skall fira i land. Kvällen var vindmässigt ganska lugn och Bob Marley hördes från sittbrunnen långt efter mörkrets inbrott.
Idag är aktiviteten något lägre och böckerna har en mer framträdande plats än på länge men vi funderar på vad som skall firas härnäst, det är tydligen viktigt enligt tävlingsledningen att bryta det monotona seglandet med olika aktiviteter. Själv har jag inget flyt i skrivande precis men återkommer förstås.
Alla hälsar, även de som ringde hem inatt!
per
Position; 17.13,9N, 041.06,6V, Solsken, vind omkring 10 m/s samma segelsättning som igår.
Dagens rubrik är halva vägen avklarad!
Efter att Jesper ånyo varit uppe i masten vid 11-tiden och tagit ner mistluren och dess avbrutna fäste började vissa förberedelser för firandet (kylning av champagne bl.a.) och Tepanade på toastskorpor serverades. Lunchen bestod av vitlöksbröd med riven parmesanost, kantarellsoppa och till kaffet nybakad chokladkaka och avec. Klockan 12.40 hade vi avverkad 1350 nm och en champagne- skål utbringades. Under eftermiddagen åts frukt med ett glas portvin. Frukten har nu blivit en tradition men trots att den kan förhindra skörbjuggen behövs något att locka med och då är portvinet utmärkt. Vi har fortfarande citron, ananas och melon av utmärkt kvalitet i vårt fruktnät. För att det välkylda vita vinet skulle komma till sin rätt behövdes färsk fisk och vi fick napp efter en lite stund men när vi väl tagit in seglen och skulle ta ombord fångsten släppte den rackaren och sen var det helt omöjligt att få någon ny på kroken. Snabbt bytte vi fisken mot spagetti och köttfärssås av märket Felix och det vita vinet till rödvin. Smakade givetvis förträffligt. Vi hade också en speciell tävling konstruerad av Mats där varje deltagare drog sju små lappar. På varje lapp stod en siffra mellan 1 och 28, vi la sedan ihop siffrorna och lovade att lägga dollar motsvarande summan i en gemensam kassa att användas när vi kommer fram och skall fira i land. Kvällen var vindmässigt ganska lugn och Bob Marley hördes från sittbrunnen långt efter mörkrets inbrott.
Idag är aktiviteten något lägre och böckerna har en mer framträdande plats än på länge men vi funderar på vad som skall firas härnäst, det är tydligen viktigt enligt tävlingsledningen att bryta det monotona seglandet med olika aktiviteter. Själv har jag inget flyt i skrivande precis men återkommer förstås.
Alla hälsar, även de som ringde hem inatt!
per
tisdag 4 december 2007
Tisdag den 4 december pos 18.01N, 37.27V
Ti 4/12 2007 kl 09.00.
Idag är vår position 18 gr 01 min N, 37 gr 27 min V.
Vi ruckade våra klockor igår så nu är vi 2 tim efter er i Sverige, allt lugnt och fridfullt för närvarande, vinden svag cirka 4 m/s och vi seglar wing-on-wing igen med stäven mot målet, har bara 30 distans kvar till att ha seglat hälften.
Igår lossnade mistluren (används för att ge signal vid dimma) från masten och blev hängande i sladden. Den yngste i besättningen, Jesper, utsågs att bli upphissad. Allt gick väl och han kontrollerade också fallens kondition högst upp i toppen (22 m över havsytan). Lite högt kan tyckas särskilt som båten givetvis ej lågt helt stilla, en eloge till Jesper, men även de som hissade upp hans inte särskilt magra kropp bör omnämnas och få en eloge(Mats och undertecknad)
Som skeppsläkare vill jag göra följande sjuk- och skaderapport; Jesper har lite hosta men inte så mycket att jag lyssnat på hans lungor. Leif har haft plåster på flinten och ett litet sår på örsnibben och undertecknad brände sitt finger igår(känns inget idag) och bröt en nagel i förrgår. Mats är fysiskt helt kurant förutom en viss överaktivitet (vilket är positivt för oss andra).
Dagens rubrik är ”Den dramatiska överfärden”;
Det har, från vanligtvis välunderrättade källor, kommit till vår kännedom att vissa blogg- läsare jämför vår resa med en oguidad charterresa över Atlanten!
Denna villfarelse verkar bli mer uttalad när det snöar, blåser och är allmänt ruggigt i vårt hemland? Eftersom vi har oroliga fruar, barn, barnbarn och andra släktingar och vänner har vi varit ganska positiva i vår framtoning om hur vi har det.
Nu kommer en annan bild- den sanna bilden!
Vi får löpande rapporter från ARC och kan sammanfattas enligt nedan:
# fyra båtar knäckt bommen i det hårda vädret,
# en hade skörat storseglet,
# en läckte vid kölbultarna, pumpade och var på väg till Kap Verde,
# två hade utslagna motorer och således utan möjlighet till laddning,
# en som inte medverkade i ARC hade skadade röstjärn (infästning för vanten) och stor risk
för masthaveri och läckage varför de gick i livflotten och blev upplockade av en ARCbåt.
# Den ryska V60-båten AAG råkade ut för en broached (båten slås omkull vid en kraftig
vindby) och en besättningsmedlem blev allvarligt brännskadad, han plockades senare upp av
ett handelsfartyg för vidare transport till vård.
# en ARCbåt blev bordad av afrikanska flyktingar från en flyktingbåt, de rapporterade till
kustbevakningen i Las Palmas och fick ligga och vänta ett dygn tills en patrullbåt från Spanska marinen anlände och tog hand om flyktingarna.
Vid skepparmötet före start fick vi order att inte närma oss eventuella flyktingbåtar utan endast rapportera till kustbevakning och sedan bevaka båten på säkert avstånd.
Problemet kan annars vara att man blir bordad av ett stort antal flyktingar vilket kan innebära problem på den egna båten då det ofta är desperata människor som varit utsatta för en hemsk sjöfärd och söker trygghet.
Vi är nu utanför området där flyktingbåtar mellan Afrika och Kanarieöarna rör sig vilket känns tryggt för vår del.
Ni måste förstå under vilken press vi levt och verkat när vi forsat fram i det hårda vädret och samtidigt fått reparera skotblock och skotfäste som båda havererat, avlasta tampar som belastas och dessutom råka ut för flera hundra liter sjövatten i förpiken. Vi är dock ännu fyllda av tillförsikt och tror oss fixa resten också.
Mistluren i masten har under natten lossnat igen så det blir backjobb för Jesper idag och det är Leifs tur att hissa denna lilla kille.
Idag tisdag pågår förberedelser för festen ” halva vägen avklarad”, festligheterna kommer att starta på förmiddagen och pågå långt in på natten. Rapport om detta kommer att lämnas i morgon.
Alla hälsar!
Per / Leif
Idag är vår position 18 gr 01 min N, 37 gr 27 min V.
Vi ruckade våra klockor igår så nu är vi 2 tim efter er i Sverige, allt lugnt och fridfullt för närvarande, vinden svag cirka 4 m/s och vi seglar wing-on-wing igen med stäven mot målet, har bara 30 distans kvar till att ha seglat hälften.
Igår lossnade mistluren (används för att ge signal vid dimma) från masten och blev hängande i sladden. Den yngste i besättningen, Jesper, utsågs att bli upphissad. Allt gick väl och han kontrollerade också fallens kondition högst upp i toppen (22 m över havsytan). Lite högt kan tyckas särskilt som båten givetvis ej lågt helt stilla, en eloge till Jesper, men även de som hissade upp hans inte särskilt magra kropp bör omnämnas och få en eloge(Mats och undertecknad)
Som skeppsläkare vill jag göra följande sjuk- och skaderapport; Jesper har lite hosta men inte så mycket att jag lyssnat på hans lungor. Leif har haft plåster på flinten och ett litet sår på örsnibben och undertecknad brände sitt finger igår(känns inget idag) och bröt en nagel i förrgår. Mats är fysiskt helt kurant förutom en viss överaktivitet (vilket är positivt för oss andra).
Dagens rubrik är ”Den dramatiska överfärden”;
Det har, från vanligtvis välunderrättade källor, kommit till vår kännedom att vissa blogg- läsare jämför vår resa med en oguidad charterresa över Atlanten!
Denna villfarelse verkar bli mer uttalad när det snöar, blåser och är allmänt ruggigt i vårt hemland? Eftersom vi har oroliga fruar, barn, barnbarn och andra släktingar och vänner har vi varit ganska positiva i vår framtoning om hur vi har det.
Nu kommer en annan bild- den sanna bilden!
Vi får löpande rapporter från ARC och kan sammanfattas enligt nedan:
# fyra båtar knäckt bommen i det hårda vädret,
# en hade skörat storseglet,
# en läckte vid kölbultarna, pumpade och var på väg till Kap Verde,
# två hade utslagna motorer och således utan möjlighet till laddning,
# en som inte medverkade i ARC hade skadade röstjärn (infästning för vanten) och stor risk
för masthaveri och läckage varför de gick i livflotten och blev upplockade av en ARCbåt.
# Den ryska V60-båten AAG råkade ut för en broached (båten slås omkull vid en kraftig
vindby) och en besättningsmedlem blev allvarligt brännskadad, han plockades senare upp av
ett handelsfartyg för vidare transport till vård.
# en ARCbåt blev bordad av afrikanska flyktingar från en flyktingbåt, de rapporterade till
kustbevakningen i Las Palmas och fick ligga och vänta ett dygn tills en patrullbåt från Spanska marinen anlände och tog hand om flyktingarna.
Vid skepparmötet före start fick vi order att inte närma oss eventuella flyktingbåtar utan endast rapportera till kustbevakning och sedan bevaka båten på säkert avstånd.
Problemet kan annars vara att man blir bordad av ett stort antal flyktingar vilket kan innebära problem på den egna båten då det ofta är desperata människor som varit utsatta för en hemsk sjöfärd och söker trygghet.
Vi är nu utanför området där flyktingbåtar mellan Afrika och Kanarieöarna rör sig vilket känns tryggt för vår del.
Ni måste förstå under vilken press vi levt och verkat när vi forsat fram i det hårda vädret och samtidigt fått reparera skotblock och skotfäste som båda havererat, avlasta tampar som belastas och dessutom råka ut för flera hundra liter sjövatten i förpiken. Vi är dock ännu fyllda av tillförsikt och tror oss fixa resten också.
Mistluren i masten har under natten lossnat igen så det blir backjobb för Jesper idag och det är Leifs tur att hissa denna lilla kille.
Idag tisdag pågår förberedelser för festen ” halva vägen avklarad”, festligheterna kommer att starta på förmiddagen och pågå långt in på natten. Rapport om detta kommer att lämnas i morgon.
Alla hälsar!
Per / Leif
måndag 3 december 2007
Måndag 071203 kl.10.00 Position 18 23N 35 26W
Imorgon har vi sannolikt seglat halva sträckan till St.Lucia och det skall vi fira lite- återkommer. Nu har vi också sett en lanterna, den första sen dag två! Det finns alltså fler båtar än vi på Atlanten.
Dagens rubrik blir segelbyte. Vi har alltså seglat med samma uppsättning segel (wing-on-wing) sedan dag 2 eller 3 men när nu vinden gick ner mot SO pekade fören mot Miami och dit vill vi ju inte. Under gårdagens ”intensivtimme” fiskade Mats och fick en tre kilos Guldmakrill som fileades, Jesper lagade utsökt mat, Leif och jag skiftade seglen så att den stora genuan kom på styrbordssidan och den lilla på babord. Vi gippade alltså, men det är inte som att gippa min lilla båt utanför Skärhamn precis utan det innebär att seglen måste rullas in och bommarna tas ner och byta plats, sen skall skoten skiftas och träs genom nya block och slutligen skall seglen ut och skotas. För oss proffs tar det ungefär en timme!(PUH vad jobbigt för armarna). Inatt pekade stäven ånyo mot Miami och då ändrades segelförningen till genua med bom och stor. Vid sextiden imorse tränade Jesper quick-step på mitt hytt-tak och solen lyste in genom ventilen! Vid en närmare analys förstod jag att däcksbelysningen var tänd och bommen skulle tas bort. Så nu är det som hemma med en stor och en genua. För övrigt har en läckande varmvattensslang lagats och havstemperaturen är 31 grader. Måste berätta om en kul episod i lördags; Jesper tar fram sextanten för att mäta vår latitud kl 12, det tar en rejäl stund att hitta solen i instrumentet och sen att få till gradantalet som sedan skall adderas och subtraheras med olika siffror ur deviationstabell och andra tabeller. Efter 45 minuters jobb meddelade han att vi befann oss i höjd med Svalbard!! Han skall få en ny chans idag. Nu bakar Mats så vi kan steka makrill och lägga på nybakt bröd till lunch!
Alla hälsar!
Per
Dagens rubrik blir segelbyte. Vi har alltså seglat med samma uppsättning segel (wing-on-wing) sedan dag 2 eller 3 men när nu vinden gick ner mot SO pekade fören mot Miami och dit vill vi ju inte. Under gårdagens ”intensivtimme” fiskade Mats och fick en tre kilos Guldmakrill som fileades, Jesper lagade utsökt mat, Leif och jag skiftade seglen så att den stora genuan kom på styrbordssidan och den lilla på babord. Vi gippade alltså, men det är inte som att gippa min lilla båt utanför Skärhamn precis utan det innebär att seglen måste rullas in och bommarna tas ner och byta plats, sen skall skoten skiftas och träs genom nya block och slutligen skall seglen ut och skotas. För oss proffs tar det ungefär en timme!(PUH vad jobbigt för armarna). Inatt pekade stäven ånyo mot Miami och då ändrades segelförningen till genua med bom och stor. Vid sextiden imorse tränade Jesper quick-step på mitt hytt-tak och solen lyste in genom ventilen! Vid en närmare analys förstod jag att däcksbelysningen var tänd och bommen skulle tas bort. Så nu är det som hemma med en stor och en genua. För övrigt har en läckande varmvattensslang lagats och havstemperaturen är 31 grader. Måste berätta om en kul episod i lördags; Jesper tar fram sextanten för att mäta vår latitud kl 12, det tar en rejäl stund att hitta solen i instrumentet och sen att få till gradantalet som sedan skall adderas och subtraheras med olika siffror ur deviationstabell och andra tabeller. Efter 45 minuters jobb meddelade han att vi befann oss i höjd med Svalbard!! Han skall få en ny chans idag. Nu bakar Mats så vi kan steka makrill och lägga på nybakt bröd till lunch!
Alla hälsar!
Per
söndag 2 december 2007
Söndag 2 December kl 10.00 osition 18 59N 32 42W
Idag är det den 1:ste advent och om tre timmar har vi varit på väg i en vecka, otroligt vad människan kan anpassa sig till rådande situationer. Alla vi fyra har ganska mycket omkring oss i vanliga fall och har svårt att få tiden att räcka till. Under den gångna veckan har vi haft helt andra arbetsuppgifter, inte så stressigt och färre bollar i luften men när kvällen kommer känner man sig trött och det finns saker man inte ”hunnit med”
Under förmiddagen igår allmänt pyssel, matlagning och läsning. Efter lunchen drog vi på under en timme med fiske (vår 3:dje guldmakrill), slangbyte på watermakern, omknopning av skot och skotblock mm. Efter detta firade vi passagen av den 20 breddgraden med lite champagne och sen var det dags för middag. Det blåser fortfarande bra och vi loggar drygt 8 knop i snitt. Vi ser allt fler flygfiskar och under natten blev Jesper överfallen av en som bakifrån försökte knuffa omkull honom, han svarade modigt med att kasta den tillbaka i sjön. Senare under natten landade två stycken på fördäck, de var små och jag vet inte om de går att äta med någon njutning?
Per
Under förmiddagen igår allmänt pyssel, matlagning och läsning. Efter lunchen drog vi på under en timme med fiske (vår 3:dje guldmakrill), slangbyte på watermakern, omknopning av skot och skotblock mm. Efter detta firade vi passagen av den 20 breddgraden med lite champagne och sen var det dags för middag. Det blåser fortfarande bra och vi loggar drygt 8 knop i snitt. Vi ser allt fler flygfiskar och under natten blev Jesper överfallen av en som bakifrån försökte knuffa omkull honom, han svarade modigt med att kasta den tillbaka i sjön. Senare under natten landade två stycken på fördäck, de var små och jag vet inte om de går att äta med någon njutning?
Per
Lördag 1 December kl.09.00 Position 19 51N 29 04W
Vi har således passerat den 20 breddgraden och nu närmar sig passadvindsbältet, St.Lucia ligger på den 14 så vi ska en bit längre söderut och västerut. Vi har ungefär tillryggalagt 1/3 av sträckan dit nu. Det gångna dygnet har vi seglat 191 distansminuter vilket gör ca 8 knop i snittfart. Segelsättningen är fortfarande wing-on-wing (se tidigare blogg). Vattentemperatur 29 grader!
För övrigt började gårdagen med en guldmakrill som fileades och åtnjöts med avokado- röra och potatis efter en lite förrätt bestående av friterad grönmögelost på vitlökstoast. Till detta ett glas vin. Under dagen sysslade vi mest med solning (vår playa ligger på fördäck), bokläsning och sudoku förutom den dagliga översynen av båten och vattentillverkning. När solen gått ner blir det snabbt kolsvart särskilt då månen för närvarande inte visar sig förrän vid midnatt. Det enda som syns är marelden från bogsvallet och kölvattnet och det är ganska tjusigt. I natt hade vi lite strul på olika sätt, först slutade GPS- apparaterna att fungera och sen la autopiloten av 2 gånger inom 5 minuter. Efter en halvtimme funkade allt igen, är det någon som vill utsätta oss för prövningar? Någon timme senare, i en vindby, brast en tamp till skotblocket för storgenuan och vi fick rulla in den och reparera, därefter körde vi ordentligt revat resten av natten.
Vi i besättningen trivs utmärkt på Atliajat men har ett stort problem och det är elementen som finns överallt där man sätter sina fötter. Nederkanten är sylvass och sitter 2-3 cm över durken, man skulle behöva skor med stålhätta för minska risken för arbetsskador! Eftersom vi sannolikt ej behöver extra värme i Västindien funderar vi på att montera bort några stycken när skepparen ligger och sover.
Per
För övrigt började gårdagen med en guldmakrill som fileades och åtnjöts med avokado- röra och potatis efter en lite förrätt bestående av friterad grönmögelost på vitlökstoast. Till detta ett glas vin. Under dagen sysslade vi mest med solning (vår playa ligger på fördäck), bokläsning och sudoku förutom den dagliga översynen av båten och vattentillverkning. När solen gått ner blir det snabbt kolsvart särskilt då månen för närvarande inte visar sig förrän vid midnatt. Det enda som syns är marelden från bogsvallet och kölvattnet och det är ganska tjusigt. I natt hade vi lite strul på olika sätt, först slutade GPS- apparaterna att fungera och sen la autopiloten av 2 gånger inom 5 minuter. Efter en halvtimme funkade allt igen, är det någon som vill utsätta oss för prövningar? Någon timme senare, i en vindby, brast en tamp till skotblocket för storgenuan och vi fick rulla in den och reparera, därefter körde vi ordentligt revat resten av natten.
Vi i besättningen trivs utmärkt på Atliajat men har ett stort problem och det är elementen som finns överallt där man sätter sina fötter. Nederkanten är sylvass och sitter 2-3 cm över durken, man skulle behöva skor med stålhätta för minska risken för arbetsskador! Eftersom vi sannolikt ej behöver extra värme i Västindien funderar vi på att montera bort några stycken när skepparen ligger och sover.
Per
fredag 30 november 2007
Fredag 30 november kl 13.30 Position 21 06N 26 51W
Idag är vår position 21 gr 30 min N, 26 gr 17 min V.
Hav, hav, hav och åter hav! Atlanten är nog större än man föreställt sig. Vi har sen natten mot torsdag inte sett en enda båt trots att det är över 200 som är på väg till samma mål i Västindien och en del andra fartyg borde vara på väg till någonstans. Vi har däremot mött en lastpall och en liten plasttunna och haft sällskap av 5 fåglar under gårdagen, var bor de någonstans? Hur får de tag på sötvatten? Vi har också för andra gången den här resan haft sällskap av delfiner som simmar framför fören en stund.
Det har inte blåst så mycket sen i onsdags (5-7 m/s) men väderprognosen som vi dagligen får via e-post lovar vindökning till 8-13 m/s från nord eller nordost. Segelsättningen är fortfarande wing-on-wing (se tidigare blogg) och vi har bestämt oss för att försöka fortsätta med detta åtminstone till vi når 20:de breddgraden. Det blir allt varmare i luften och vattentemperaturen är nu över 28 grader, och vilken djupblå färg! Meteorologen i Las Palmas trodde att det skulle bli över 30 i Västindien! Hörde något om snö och minusgrader i Sverige? Våra rutiner fungerar bra och eftersom vädret varit lugnt blir det alltmer tid över till läsning. Gångbara författare här på Atliajat är för närvarande bland annat Camilla Läckberg, Stig Larsson, Roger Nilson och Tristan Jones.
Nu till nattens lilla äventyr för besättningen! Vi har en lugn fin segling som under dagen, nästan helt stjärnklart. Efter ett par timmar lite mer mulet och vindkantring successivt från ost mot syd, vinden avtar. Sedan kommer lite duggregn och man ser ett mörkt avlångt moln som på ”tvärsen” kommer ifatt oss. Plötsligt spöregnar det och vinden tar i, vindmätaren visar 18 m/s i byarna och båten flyger fram. Reva segel ensam är svårt i den vinden så vi purrar en till men vinden mojnar lite så det går bra i alla fall. Av regnet tänds 2 nödljus på räddningsutrustningen och det förstör mörkerseendet. En kvart senare slutar regnet, vinden avtar och det hela är över. Vi är ganska små jämförelse med naturen!
Alla hälsar
Per
Hav, hav, hav och åter hav! Atlanten är nog större än man föreställt sig. Vi har sen natten mot torsdag inte sett en enda båt trots att det är över 200 som är på väg till samma mål i Västindien och en del andra fartyg borde vara på väg till någonstans. Vi har däremot mött en lastpall och en liten plasttunna och haft sällskap av 5 fåglar under gårdagen, var bor de någonstans? Hur får de tag på sötvatten? Vi har också för andra gången den här resan haft sällskap av delfiner som simmar framför fören en stund.
Det har inte blåst så mycket sen i onsdags (5-7 m/s) men väderprognosen som vi dagligen får via e-post lovar vindökning till 8-13 m/s från nord eller nordost. Segelsättningen är fortfarande wing-on-wing (se tidigare blogg) och vi har bestämt oss för att försöka fortsätta med detta åtminstone till vi når 20:de breddgraden. Det blir allt varmare i luften och vattentemperaturen är nu över 28 grader, och vilken djupblå färg! Meteorologen i Las Palmas trodde att det skulle bli över 30 i Västindien! Hörde något om snö och minusgrader i Sverige? Våra rutiner fungerar bra och eftersom vädret varit lugnt blir det alltmer tid över till läsning. Gångbara författare här på Atliajat är för närvarande bland annat Camilla Läckberg, Stig Larsson, Roger Nilson och Tristan Jones.
Nu till nattens lilla äventyr för besättningen! Vi har en lugn fin segling som under dagen, nästan helt stjärnklart. Efter ett par timmar lite mer mulet och vindkantring successivt från ost mot syd, vinden avtar. Sedan kommer lite duggregn och man ser ett mörkt avlångt moln som på ”tvärsen” kommer ifatt oss. Plötsligt spöregnar det och vinden tar i, vindmätaren visar 18 m/s i byarna och båten flyger fram. Reva segel ensam är svårt i den vinden så vi purrar en till men vinden mojnar lite så det går bra i alla fall. Av regnet tänds 2 nödljus på räddningsutrustningen och det förstör mörkerseendet. En kvart senare slutar regnet, vinden avtar och det hela är över. Vi är ganska små jämförelse med naturen!
Alla hälsar
Per
onsdag 28 november 2007
Onsdag 28 november kl. 18.00 Position 23 51N 22 48W
Idag är vår position 23 gr 57 min N, 22 gr 30 min V. Det blåser mindre idag än igår och solen steker, tur att vi har solskydd över sittbrunnen. Segelsättningen är fortfarande wing-on-wing. Lite annorlunda att inte behöva skota eller byta segel på över 30 timmar, egentligen styr vi inte heller utan kommenderar autopiloten hur den skall agera beroende på vindriktningen. Vi har inte heller behövt använda motorn pga stiltje det gångna dygnet. Vi har sett några båtar på riktigt nära håll men under natten fanns inga positionsljus alls omkring oss. Det är ganska häftigt att segla i kolmörker (innan månen går upp) i 8-10 knop utan att kunna se var vatten och himmel möts. Igår hade vi dessutom mörka moln vid horisonten upp mot himlen så det kändes som om man var i en djup skog.(förstår att det låter knäppt men jag känner mig o.k.- de andra har inte heller sagt något)
Dygnets stora händelse är den guldmakrill som drogs upp strax före lunch, den skall ätas till middag. Det kändes som en bjässe på flera hundra kilo men i båten vägde den bara strax under 3 kilo. För att orka dra hem den var vi tvungna att släppa skoten på båda seglen så att farten minskade. (jag ljög alltså ovan om att inte behöva skota) Väl i båten bedövade Mats den med whiskey över gälarna (lite slöseri tycker jag) och sen skar Jesper huvudet av den (till skepparens stora fasa), rensning och tillverkning av kotletter som nu ligger i kylen fixades av Mats.
Gällande säkerheten ombord vill jag berätta att vi ständig bär flytväst med säkerhetskrok och lampa så fort vi går upp på däck, även i sittbrunnen. Skall vi upp på fördäck krokar vi fast oss i remmar (jackstays) som löper från för till akter. Under natten är vi fastkrokade även när vi sitter i sittbrunnen. Vi får väderrapport via e-post dagligen och skickar vår position klockan 12.00 till ARC-kansliet
Apropå den lilla incidenten med vår watermaker igår så kan jag meddela att det är torrt och fint i förpiken och ny vattentillverkning pågår. Skall snart äta fruktsallad på ananas, mango och russin- frukten har snart gjort sitt- vi hörs.
De som inte lägger till något i bloggen hälsar som vanligt.
Per
Dygnets stora händelse är den guldmakrill som drogs upp strax före lunch, den skall ätas till middag. Det kändes som en bjässe på flera hundra kilo men i båten vägde den bara strax under 3 kilo. För att orka dra hem den var vi tvungna att släppa skoten på båda seglen så att farten minskade. (jag ljög alltså ovan om att inte behöva skota) Väl i båten bedövade Mats den med whiskey över gälarna (lite slöseri tycker jag) och sen skar Jesper huvudet av den (till skepparens stora fasa), rensning och tillverkning av kotletter som nu ligger i kylen fixades av Mats.
Gällande säkerheten ombord vill jag berätta att vi ständig bär flytväst med säkerhetskrok och lampa så fort vi går upp på däck, även i sittbrunnen. Skall vi upp på fördäck krokar vi fast oss i remmar (jackstays) som löper från för till akter. Under natten är vi fastkrokade även när vi sitter i sittbrunnen. Vi får väderrapport via e-post dagligen och skickar vår position klockan 12.00 till ARC-kansliet
Apropå den lilla incidenten med vår watermaker igår så kan jag meddela att det är torrt och fint i förpiken och ny vattentillverkning pågår. Skall snart äta fruktsallad på ananas, mango och russin- frukten har snart gjort sitt- vi hörs.
De som inte lägger till något i bloggen hälsar som vanligt.
Per
tisdag 27 november 2007
Tisdag 27 november kl. 19.45 position 27 59 N 15 32 V
Nu har vi avverkat 340 distansminuter och har cirka 2400 kvar, och fortfarande är vi vänner och skrattar tillsammans. Idag är vår position 25 gr 20 min N, 20 gr 06 min V. Vi beräknas komma ner till 20 gr N om fyra dagar för att där få de ostliga passadvindarna som ska bäras oss till St Lucia. Det blåser 7-10 m/s och det är 26,7 gr i vattnet men vi har inte badat eftersom vi inte vill slå av på farten. Vi vill verkligen vinna ARC! Vädret är betydligt varmare och soligare även om det finns lite molntussar här och var.
Vi har idag haft tre andra båtar inom synhåll.
Vad kan man göra när förseglen är spirade (wing-on-wing) och vinden behaglig bakifrån?
En noggrann säkerhetsgenomgång vid ”man över bord”, fixning av småsaker på båten, tillverkning av sötvatten samtidigt som batterierna, vissa kameror och telefoner laddas (220V), fiska utan att få napp- Jesper (men vi har ju färsk mat i kylen fortfarande), äta nybakad mjuk pepparkaka- Mats bakat, läsa samt lyssna på musik. Det känns ganska behagligt för närvarande men livet är inte alltid en dans på rosor. Laga mat under gång när båten lutar och gungar och man skall hantera kokkärl, fat som inte finns där man ställde dem, gasol, olja, knivar och kokande vatten är inte lätt och aktiskt förenat med risker. Ingen har heller tränat i hammock före avresan vilket är ett förbiseende under den annars så minutiösa planeringen. På tal om planering så Mats gjort ett mycket sofistikerat vaktschema där det också framgår vem som lagar mat till våra måltider. Våra namn står med olika färg men ändå är innehållet nästan omöjligt att komma ihåg mer än någon timme. Vi är dygnet runt alltid två ansvariga där den ene styr och den andre gör allt annat, i grundschemat 4-timmarspass där en byts ut efter 2 timmar. Svårigheterna för oss är att det finns justeringar vid måltider och för tidsskillnaden på överfärden. Låter det krångligt? Det är krångligt men nödvändigt.
Vi har möjlighet att ta emot e-post men problem med hastigheten, helst inga bilagor.
Hade lite problem med vattenläckage av sjövatten då en slang till vår watermaker sprack, vi tror på ett fabrikationsfel då det var en armerad slang avsedd för tryckvatten. Torkade vatten i två timmar så nu är allt snyggt och prydligt igen, vi kommer åtgärda felet i morgon när vi ser lite bättre i dagsljus.
Per och Mats stod för detta inlägg vi övriga hälsar.
Leif
Vi har idag haft tre andra båtar inom synhåll.
Vad kan man göra när förseglen är spirade (wing-on-wing) och vinden behaglig bakifrån?
En noggrann säkerhetsgenomgång vid ”man över bord”, fixning av småsaker på båten, tillverkning av sötvatten samtidigt som batterierna, vissa kameror och telefoner laddas (220V), fiska utan att få napp- Jesper (men vi har ju färsk mat i kylen fortfarande), äta nybakad mjuk pepparkaka- Mats bakat, läsa samt lyssna på musik. Det känns ganska behagligt för närvarande men livet är inte alltid en dans på rosor. Laga mat under gång när båten lutar och gungar och man skall hantera kokkärl, fat som inte finns där man ställde dem, gasol, olja, knivar och kokande vatten är inte lätt och aktiskt förenat med risker. Ingen har heller tränat i hammock före avresan vilket är ett förbiseende under den annars så minutiösa planeringen. På tal om planering så Mats gjort ett mycket sofistikerat vaktschema där det också framgår vem som lagar mat till våra måltider. Våra namn står med olika färg men ändå är innehållet nästan omöjligt att komma ihåg mer än någon timme. Vi är dygnet runt alltid två ansvariga där den ene styr och den andre gör allt annat, i grundschemat 4-timmarspass där en byts ut efter 2 timmar. Svårigheterna för oss är att det finns justeringar vid måltider och för tidsskillnaden på överfärden. Låter det krångligt? Det är krångligt men nödvändigt.
Vi har möjlighet att ta emot e-post men problem med hastigheten, helst inga bilagor.
Hade lite problem med vattenläckage av sjövatten då en slang till vår watermaker sprack, vi tror på ett fabrikationsfel då det var en armerad slang avsedd för tryckvatten. Torkade vatten i två timmar så nu är allt snyggt och prydligt igen, vi kommer åtgärda felet i morgon när vi ser lite bättre i dagsljus.
Per och Mats stod för detta inlägg vi övriga hälsar.
Leif
måndag 26 november 2007
Måndag 26 november kl. 18.30 position 26.00N 18.15W
Ja nu har det gått drygt ett dygn sedan vi startade från Las Palmas igår kl. 13.00, här kommer några reflexioner!
200 segelbåtar startade samtidigt! Trångt vid starten var bara förnamnet men det gick bra för oss i alla fall. Flera stycken hade hängt skyddsfendrar längst fram på ankaret om olyckan skulle vara framme. En besättningsman fick en bom i huvudet vid en ofrivillig gipp och den båten fick vända om. Senare hörde vi på radion att en familj också fick vända eftersom de två barnen kräktes - vad förväntade man sig på en atlantsegling i tre veckor? En Katamaran hade hunden med sig och en motorcykel!
Vi kom alltså iväg utan problem och det gångna dygnet har vi haft vindar på mellan 4 och 14 m/s, sol, regn och under natten en fullmåne som inte kan beskrivas med ord. Vi har för segel loggat (hur fort man går) mellan 4 och 14 knop men också använt motorn en dryg timme i natt då det var stiltje. Vi har tillryggalagt 180 distansminuter sedan starten, det blir en snittfart på 7,5 knop.
På Atliajat finns sju segel och två spinnaker- bommar och då kan även den seglingsovane föreställa sig hur många tampar (snören) som sitter överallt och skall dras i på rätt sätt, bråttom brukar det också vara. Även om jag själv har segelbåt tar det nog ett tag att komma in i rutinerna, men vi har ju några veckor på oss.
Vi börjar komma in i våra rutiner ombord men dessa berättar jag mer om längre fram.
Tänk att sitta på en segelbåt i fullmånens sken och vara på väg mot Karibien!!!
Vi hörs och ses - alla hälsar!
Per
200 segelbåtar startade samtidigt! Trångt vid starten var bara förnamnet men det gick bra för oss i alla fall. Flera stycken hade hängt skyddsfendrar längst fram på ankaret om olyckan skulle vara framme. En besättningsman fick en bom i huvudet vid en ofrivillig gipp och den båten fick vända om. Senare hörde vi på radion att en familj också fick vända eftersom de två barnen kräktes - vad förväntade man sig på en atlantsegling i tre veckor? En Katamaran hade hunden med sig och en motorcykel!
Vi kom alltså iväg utan problem och det gångna dygnet har vi haft vindar på mellan 4 och 14 m/s, sol, regn och under natten en fullmåne som inte kan beskrivas med ord. Vi har för segel loggat (hur fort man går) mellan 4 och 14 knop men också använt motorn en dryg timme i natt då det var stiltje. Vi har tillryggalagt 180 distansminuter sedan starten, det blir en snittfart på 7,5 knop.
På Atliajat finns sju segel och två spinnaker- bommar och då kan även den seglingsovane föreställa sig hur många tampar (snören) som sitter överallt och skall dras i på rätt sätt, bråttom brukar det också vara. Även om jag själv har segelbåt tar det nog ett tag att komma in i rutinerna, men vi har ju några veckor på oss.
Vi börjar komma in i våra rutiner ombord men dessa berättar jag mer om längre fram.
Tänk att sitta på en segelbåt i fullmånens sken och vara på väg mot Karibien!!!
Vi hörs och ses - alla hälsar!
Per
söndag 25 november 2007
Söndag 25 november kl. 12.00 Las Palmas
1 timme till start, vi lägger loss om 10 minuter och har som självklart mål att vara först över linjen. Det är full fart i hamnen och detta ska bli jäkligt kul. 10 m/s i dag också vilket kommer ge oss en bra fart.
Bilden visar oss på Sailors bar idag med toast och Pepsi.
Besättningen hälsar
Leif
lördag 24 november 2007
Lördag 24 november 22.30 Las Palmas
Nu är vi helt klara för avfärd, starten är kl. 13.00 i morgon Söndag. Alla är laddade och vill iväg, det blåser ca. 10 m/s med nordostlig riktning vilket är perfekta förutsättningar för oss. Vår rutt ser ut att bli något nordligare än vad vi tidigare planerat p.g.a. att det är bra vind också på nordligar rutt. Vår första waypoint blir 20 00 N 35 00 W.
Bifogar bild på besättning Lisabon-Las Palmas och på vår mathantering .
Besättningen hälsar
Leif
Bifogar bild på besättning Lisabon-Las Palmas och på vår mathantering .
Besättningen hälsar
Leif
fredag 23 november 2007
Fredagen 23 november 2007 kl.18.00 Las Palmas
I onsdags eftermiddag blev ”atlantbesättningen” komplett i och med att jag, Per H, anlände. Idag känns det som om vi sist anlända också acklimatiserat oss. Vi har de senaste dagarna jobbat med matinköp x flera samt stuvning och omstuvning av alla varor. Hittills har vi katalogiserat 112 olika varor och just nu beställer vi frukt och grönt som levereras imorgon, cirka 50 kilo sammanlagt. En hel del pyssel med båten har vi också hunnit med och allt verkar vara klart för avfärd. Igår regnade det ganska mycket och idag tilltar vinden men vi går i kortbyxor och temperaturen är strax över 20 grader. Idag har vi förutom varuhuset även hunnit med att äta lunch på västra sidan av Las Palmas på Playa de Canteras.
Nu märks det att starten närmar sig, det finns spänning i luften och alla båtgrannar håller på med allt mellan himmel och jord medan vi sitter ganska nöjda i sittbrunnen och tar en gintonic. En hel del verktyg åker i sjön (inte våra), dykare syns allt oftare på bryggan och sen har vi tysk granne som lyckats med att tappa vatten-munstycket i tanken! Folk tvättar och polerar nästan som de norska motorbåtägarna.
Alla hälsar! /Per
Nu märks det att starten närmar sig, det finns spänning i luften och alla båtgrannar håller på med allt mellan himmel och jord medan vi sitter ganska nöjda i sittbrunnen och tar en gintonic. En hel del verktyg åker i sjön (inte våra), dykare syns allt oftare på bryggan och sen har vi tysk granne som lyckats med att tappa vatten-munstycket i tanken! Folk tvättar och polerar nästan som de norska motorbåtägarna.
Alla hälsar! /Per
måndag 19 november 2007
Måndag 19 november Las Palmas
Vi har haft några sköna dagar med solning, bad och bar.
Idag var det dags för vår första besättning att lämna Las Palmas för att återgå till sitt dagliga verk.
I vår sammanfattning av etapp 1 kan vi gemensamt säga att vi har uppnått det vi förväntade oss, först några kul dagar i Cascais sedan en otroligt spännande och snabb segling i 700 distans för att avsluta med ytterligare drygt tre dagar i Las Palmas.
Under dessa tre dagar arbetade vi inget med båten utan bara njöt av klimat och varandras sällskap.
Vill tacka Pärre och Lennart för en mycket trevlig och givande tid, ni kan båda räkna in er som Atlantseglare.
I kväll droppar den första av nästa besättning in, det är Jesper som kommer först. Vi kommer börja avverka alla listor vi har med handling och massa småsaker som skall åtgärdas på båten så det kommer vara fullt upp denna vecka.
Går ni in på ARC hemsida (via vår hemsida) så kan ni se alla vent som pågår så kommer nog hinna med lite nöje också.
Storta grattis till mina STORASYSTER.
Mats hälsar
Leif
Idag var det dags för vår första besättning att lämna Las Palmas för att återgå till sitt dagliga verk.
I vår sammanfattning av etapp 1 kan vi gemensamt säga att vi har uppnått det vi förväntade oss, först några kul dagar i Cascais sedan en otroligt spännande och snabb segling i 700 distans för att avsluta med ytterligare drygt tre dagar i Las Palmas.
Under dessa tre dagar arbetade vi inget med båten utan bara njöt av klimat och varandras sällskap.
Vill tacka Pärre och Lennart för en mycket trevlig och givande tid, ni kan båda räkna in er som Atlantseglare.
I kväll droppar den första av nästa besättning in, det är Jesper som kommer först. Vi kommer börja avverka alla listor vi har med handling och massa småsaker som skall åtgärdas på båten så det kommer vara fullt upp denna vecka.
Går ni in på ARC hemsida (via vår hemsida) så kan ni se alla vent som pågår så kommer nog hinna med lite nöje också.
Storta grattis till mina STORASYSTER.
Mats hälsar
Leif
lördag 17 november 2007
Lördag 071117 kl.12.00 GMT
Anlände till Las Palmas i torsdags kl. 21.00, det var en fantastisk segling de sista dagarna och framförallt att angöra ett vackert upplyst Las Palmas i nattsvart mörker var en magnifik upplevelse, det var mycket fartyg på väg in och ut ur hamnen.
På fredagen klarerade vi in i landet och fick också säkerhetsbesiktningen utförd, det är ARC som utför denna mycket noggranna besiktning av båt och utrustning fick med beröm godkänt.
Idag lördag går vi till stranden och badar för att sedan ikväll äta gott och titta på matchen Sverige - Spanien.
Grattis till min dotter Agnes.
Vi har en del problem med uppkoppling när vi ligger i hamn då satteliterna kommer i skugga, detta innebär också att vår e-post blir svåråtkomlig.
Daglig rapportering kommer att återupptas när vi startar etapp 2 den 25 november.
Besättningen hälsar
Leif
På fredagen klarerade vi in i landet och fick också säkerhetsbesiktningen utförd, det är ARC som utför denna mycket noggranna besiktning av båt och utrustning fick med beröm godkänt.
Idag lördag går vi till stranden och badar för att sedan ikväll äta gott och titta på matchen Sverige - Spanien.
Grattis till min dotter Agnes.
Vi har en del problem med uppkoppling när vi ligger i hamn då satteliterna kommer i skugga, detta innebär också att vår e-post blir svåråtkomlig.
Daglig rapportering kommer att återupptas när vi startar etapp 2 den 25 november.
Besättningen hälsar
Leif
torsdag 15 november 2007
Torsdag 15 november kl 09.00 GMT position 29 22 56 N 14 47 09 V
Nattens segling har varit snabb med vindar mellan 10 och 12 m/s vilket givet oss en medelfart på 9 knop, våghöjden ökade något under natten. Det var en del svarta moln som skymde stjärnor och måne under några timmar men i övrigt var det mysigt väder.
Vi hade samlad frukost vid 08.00 och ser fram emot att angöra Las Palmas dit vi har ca 85 distans (1 distans =1852 meter), beräknad tid är 21.00 i kväll.
Såg återigen delfiner, de välkomnar oss till Las Palmas på samma sätt som de utanför Cascais sa adjö.
Efter test med släpgenerator kan vi konstatera att den klarar att försörja oss med all el, förutsättningen är att vi har en snittfart kring 9 knop.
Besättningen hälsar
Leif
Vi hade samlad frukost vid 08.00 och ser fram emot att angöra Las Palmas dit vi har ca 85 distans (1 distans =1852 meter), beräknad tid är 21.00 i kväll.
Såg återigen delfiner, de välkomnar oss till Las Palmas på samma sätt som de utanför Cascais sa adjö.
Efter test med släpgenerator kan vi konstatera att den klarar att försörja oss med all el, förutsättningen är att vi har en snittfart kring 9 knop.
Besättningen hälsar
Leif
onsdag 14 november 2007
Onsdag 071114 kl. 13.30 GMT position 31 47 03 N 13 35 69 V
Under tisdag förmiddag riggade vi båten för att segla med två genuor spirade med bommar en på varje sida, detta var klart vid 15 tiden och sedan har vi seglat med denna uppsättning. Det ger en fantstisk stabilitet i båten trots att våghöjden förnärvarande är ca. 3 meter, det är långa dyningar så är det blir en behaglig gång.
Vindhastighet varierar mellan 6 och 10 m/s vilket ger en snittfart kring 8 kt, för 10 minuter sedan hade vi en surf som gav 14,3 knop "häftigt".
Mötte just tankern Centrion som är 736 fot lång och 103 fot bred, annars är det ganska öde på havet. Vi firade just att vi har 250 distans kvar till Las Palmas med kaffe kaka och en liten C.
Producerade i går ca 200 liter dricksvatten i vår avsaltningsmaskin, provkör också vår släpgenerator och allt fungerar bra.
Vattentemp 24,8 C lufttemp 26 C
Besättningen hälsar
Leif
Vindhastighet varierar mellan 6 och 10 m/s vilket ger en snittfart kring 8 kt, för 10 minuter sedan hade vi en surf som gav 14,3 knop "häftigt".
Mötte just tankern Centrion som är 736 fot lång och 103 fot bred, annars är det ganska öde på havet. Vi firade just att vi har 250 distans kvar till Las Palmas med kaffe kaka och en liten C.
Producerade i går ca 200 liter dricksvatten i vår avsaltningsmaskin, provkör också vår släpgenerator och allt fungerar bra.
Vattentemp 24,8 C lufttemp 26 C
Besättningen hälsar
Leif
måndag 12 november 2007
13 november 06.30 GMT
Vi är nu ca 260 distans väst om Gibraltar och går med en kurs 210 grader, under hela gårdagen har vi seglat med storsegel och genacker med en fart omkring 7 knop.
Under natten har vi seglat med storsegel samt stöttat med motor då vinden blev mer akterlig med sänkt fart som följd. Medelvind har hitills varit på 6 m/s vilket har givit oss bra fart med behaglig segling.
Som vanligt har vi ätit gott och ägnat en del till åtgärder på båten.
Vi har kommit in vårt vaktschema som förenklat kan förklaras med att man har vakt 4 timmar och är ledig fyra timmar med vissa förskjutningar för gemensam middag och att vi varierar vilka som går tillsammans (vi alltid två på vakt).
Det ljusnar inom en timme och vi går en ny dag till mötes.
Besättningen hälsar
Leif
Under natten har vi seglat med storsegel samt stöttat med motor då vinden blev mer akterlig med sänkt fart som följd. Medelvind har hitills varit på 6 m/s vilket har givit oss bra fart med behaglig segling.
Som vanligt har vi ätit gott och ägnat en del till åtgärder på båten.
Vi har kommit in vårt vaktschema som förenklat kan förklaras med att man har vakt 4 timmar och är ledig fyra timmar med vissa förskjutningar för gemensam middag och att vi varierar vilka som går tillsammans (vi alltid två på vakt).
Det ljusnar inom en timme och vi går en ny dag till mötes.
Besättningen hälsar
Leif
söndag 11 november 2007
Rapport 02.30 12 november 2007
Avgick från Cascais 11 november 13.30 efter att ha bunkrat diesel.
Pärre serverade en utsökt middag med biff och potatis så vi klarar natten (skönt med en kock ombord).
Seglat med en snittfart på 7 knop fram till 23.40 då vinden avtog och kom mer akteröver så vi kör motor ett tag.
Som alltid på natten är det mycket fartyg att hålla reda på, vi möte en stor bogserbåt som hade ett stort fartyg eller pråm på släp (svårt att se är det är kolsvart)
Ett par timmar efter start så hade vi ca. 50 delfiner som hoppade och lekte runt båten, mycket vackert att se.
För tillfället har Lennart och jag vakt, väcker Mats 04.00 då han tar över efter mig Pärre löser av Lennart 06.00.
Det är en vacker och mycket stjärnklar natt och vi har det fantastiskt bra.
Vi kommer försöka sända minst en rapport per dag under förutsättning att uppkopplingen via satelittelefonen fungerar.
Vi hälsar alla.
Leif
Avgick från Cascais 11 november 13.30 efter att ha bunkrat diesel.
Pärre serverade en utsökt middag med biff och potatis så vi klarar natten (skönt med en kock ombord).
Seglat med en snittfart på 7 knop fram till 23.40 då vinden avtog och kom mer akteröver så vi kör motor ett tag.
Som alltid på natten är det mycket fartyg att hålla reda på, vi möte en stor bogserbåt som hade ett stort fartyg eller pråm på släp (svårt att se är det är kolsvart)
Ett par timmar efter start så hade vi ca. 50 delfiner som hoppade och lekte runt båten, mycket vackert att se.
För tillfället har Lennart och jag vakt, väcker Mats 04.00 då han tar över efter mig Pärre löser av Lennart 06.00.
Det är en vacker och mycket stjärnklar natt och vi har det fantastiskt bra.
Vi kommer försöka sända minst en rapport per dag under förutsättning att uppkopplingen via satelittelefonen fungerar.
Vi hälsar alla.
Leif
torsdag 8 november 2007
Kom ner till Atliajat i gårkväll (onsdag) efter att varit hemma några dagar, övriga besättningen Mats, Lennart och Pärre kommer ikväll.
Kul att allt börjar ramla på plats och att de slutliga förberedelerna kan börja med bunkring av mat m.m. Spännande att se Pärres inköpslista gällande mat för etapp 1.
I övrigt så är det skönt väder med ca 20 C på dagen och 13 C på natten.
Leif
Kul att allt börjar ramla på plats och att de slutliga förberedelerna kan börja med bunkring av mat m.m. Spännande att se Pärres inköpslista gällande mat för etapp 1.
I övrigt så är det skönt väder med ca 20 C på dagen och 13 C på natten.
Leif
torsdag 1 november 2007
Skipper 50 år
Firar min 50-årsdag med Anette, Anton & Agnes i dag, vi bor på marina Cascais vilket är en kononfin marina 2,5 mil väster om Lissabon.
Avgången mot Las Palmas närmar sig (10 dagar)
Avgången mot Las Palmas närmar sig (10 dagar)
söndag 21 oktober 2007
torsdag 11 oktober 2007
måndag 8 oktober 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)