Torsdag 13 dec 2007 St.Lucia

Torsdagen den 13 december 2008 klockan 10.00
Dagens rubrik; Äntligen framme!
Nu ligger vi sedan snart ett dygn förtöjda i Rodney Bay på St. Lucia. Det sista dygnet var inte helt problemfritt eftersom det visade sig att travaren till stora spinnakerbommen var trasig och kulorna från kullagret hade spridits på däck. En provisorisk förstärkning med hjälp av ett spännband gjorde att vi kunde använda seglet under några timmar i alla fall. Ganska kraftiga vindbyar under dagen medförde flera revor i genuan och vi rullande in den för gott på eftermiddagen. Trots segling för endast lilla genuan höll vi en snittfart på ungefär 9 knop under natten. Äntligen såg vi några lanternor runt omkring oss. Vid 7-tiden skymtade vi St.Lucia i diset och en timme senare rundade vi norra udden. Vilken känsla efter 17 dagar till havs! Några distansminuter söderut låg målfartyget och bojen som utgjorde mållinjen men för att komma dit krävdes en kryssbog, det fanns till och med risk att vi skulle behöva slå!! Hu, det hade vi inte gjort på hela resan. Vi skotade hem och svettades och slapp i alla fall att slå. När målskottet avfyrades utbröt jubel ombord, en ”fotagrafbåt” dök upp, Jesper hämtade champagnen och Mats sprang efter kameran. Skepparens order om att plocka fram tampar och fendrar och göra klart för förtöjning fick inget direkt gensvar. När vi sedan fick order om att gå till plats A 83 utan att veta riktigt var i denna stora hamn denna plats fanns blev skepparen ännu mer sammanbiten. En gulklädd figur vinkade emellertid in oss och hjälpte till med tamparna. Nu var alltså S/Y Atliajat förtöjd i Rodney Bay!
Efter några minuter kom ARC-personal med en fruktkorg och Rumpunch och firandet kunde börja på riktigt. Vi hann dessutom med att äta lunch samt middag, växla pengar, handla öl, gin och tonic, klarera in och åka båttaxi för att nämna något. Vår fruktstund och våra konserver lyste med sin frånvaro denna dag. I hamnen är det en otrolig aktivitet dygnet om. Dagtid håller de flesta på att tvätta och putsa sina båtar samtidigt som fruktförsäljare och ”tvätthämtare” kör omkring i sina båtar och erbjuder varor och tjänster. Nattetid är det mest seglare av alla olika nationaliteter som mer eller mindre festklädda rör sig på de långa cementbryggorna mellan båtraderna.
Vad gör vi då? Jo vi har tankat diesel från dunkarna på däck och skall sälja resten till båtgranne så det blir bättre plats på däck när vi blir fler. Översyn av matförråd och omstuvning av maten står också på programmet liksom gasolfyllning, nedtagning och lagning av segel, svetsning av ratten och städning förstås. Leif har lagt ner åtskilliga timmar på den gamla utbordaren som varit i min ägo i två år, impeller är bytt och nu har han äntligen lyckats att få igång den men växelföraren är inte i läge så propellern snurrar inte! Gummibåten är däremot uppblåst och åror finns men…..
Ett stort bekymmer (och glädjeämne) är att det går att ringa till våra mobiler, men vi kan inte ringa ut!? Detta innebär att vi åtminstone en gång i timmen hör Jespers mobilsignal och sen ser vi bara ryggtavlan av honom ett tag. En annan märklig erfarenhet i morse då vi lagade frukost var att allt stod kvar där vi ställt det på bänken, inget for omkring och man behöver inte längre hålla sig när man går! Kojen var också stilla inatt och sömnen givetvis därför väldigt god. (kan bero på firandet också förstås)
Ölet heter förresten Piton här på ön.
Alla hälsar som vanligt!
per