Måndag 10 dec kl. 06.00 pos 15.22N, 54.10V

Stjärnklar himmel, vind 6 m/s, endast storgenuan uppe. Fart 6-7 knop, mot St. Lucia. Vi har nu backat klockan ytterligare en timme och är 3 timmar efter UTC-tid och fyra efter Sverige.
Dagens rubrik är återhämtning!
Vi har nu kommit ut ur åskbältet som ställt till så mycket strul för så många båtar, en tappade masten igår och tog in vatten, en annan fick roderproblem och besättningen gick i livflotten. Vi har inte dabbats av något allvarligt utan seglar på som vanligt. De senaste nätterna har vi revat mer än nödvändigt för att inte riskera något otrevligt i vindbyarna som kommer helt plötsligt. Detta har kanske har bidragit till att vi inte ligger bland de främsta?!. Vi har nu passerat 500 nm kvar till målet och skålade i champagne, sannolikt är vi framme på onsdag eller på Luciadagen som är nationaldag på St.Lucia. Vi har nu varit ute i drygt två veckor och ibland känns det som om de återstående fyra dagarna inte kommer att tillföra så mycket mer, vi har varit ute i regn, åska, sol, kraftig vind, hög sjö och lugna förhållanden. Det är fortfarande hav och åter hav när man blickar runt horisonten, inga båtar syns varken på dagen eller på natten. Några fåglar har vi haft på besök igår också men de har inte åkt gratisskjuts som den förra. Vi tar det lugnt och har det bra men skepparen har inte varit på hugget det senaste dygnet, ingen feber men trött och lite illamående. Istället för att konsultera skeppsläkaren tar han två Treo och ett glas champagne och känner sig genast lite piggare. Vi andra tar nu hans vakter så han får sova ikapp, han är ju ingen ungdom längre!!
Sist reflekterade jag lite över hur det är att sova under kraftig sjögång, idag lite tankar på hur det är att röra sig över huvud taget när båten rullar kraftigt. Vi känner oss lite som kulan i ett flipperspel, kommer man i rätt vinkel mot väggen bordet eller handtaget studsar man vidare åt det håll man önskar annars blir det tvärstopp och ett nytt försök när nästa våg kommer. Ibland känner man sig faktiskt ”tiltad”. Blåmärken kommer som ett brev på posten.
Slutligen vill jag kommentera några kommentarer gällande work-out. Även om jag inte går varje vecka så har jag sett följderna av denna träning på många patienter och anser mig således kompetent nog att uttala mig om sambandet. Så småningom när förbindelserna på nätet blir bättre kommer vi att skicka bilder och där kommer det nog att framgå hur vältränade vi är! Snacka om att springa maraton, när man kan segla över Atlanten!
Alla hälsar som vanligt och önskar en trevlig arbetsvecka!
per